I fredags kom de till slut hem till villan i Hultet där de bor sen många år.
– Vi är väldigt skärrade och skakade över hur resan till släkten blev, säger Mustafa Badran.
Han har bott i Vimmerby i 30 år och här har familjens barn vuxit upp. Han är själv aktiv i kommunpolitiken för socialdemokraterna. Familjens rötter finns i Palestina, främst i staden Tulkarem på Västbanken. Det var dit paret begav sig i början av oktober för att fira ett bröllop.
– En brorson skulle gifta sig och det skulle bli fest med släkten, berättar Mustafa Badran.
Men Hamas terrorattack mot södra Israel, runt 12-13 mil från Tulkarem, satte stopp för firandet och för bröllopet. Att Hamas opererar från Gaza och knappt existerar på Västbanken betyder ingenting. Även för folket på Västbanken innebär situationen totalt stängda gränser och ännu hårdare kontroller från den israeliska militären. Detsamma för gästerna från Vimmerby.
– Människor som arbetar i Israel kan inte ta sig till jobbet. Det kommer inga varor, som mat, över gränsen. Även inom Västbanken är det svårt att ta sig mellan städer som Tulkarem och Nablus. Det är bara 27 kilometer, men man kan bli stoppad och kvarhållen av militärer utan anledning när man ska till jobbet eller en utbildning, och om man tar sig dit, vet man inte när eller ens om man kommer hem mer, beskriver Mustafa Badran.
Han berättar om flygplan som flög lågt över husen, om stridsvagnar på gatorna, om skottlossning och militära tillslag i kvarteren där hans släktingar bor och där han själv vuxit upp. Om döda kroppar på gatorna.
– Det är fruktansvärt det som hänt nu, men man måste skilja på terrorgruppen Hamas och det palestinska folket som levt med den här konflikten i 75 år. Det här är ingen religiös konflikt, jag har vuxit upp med judar som grannar och vänner. Det är en konflikt om mark sen Israel kom till och började utvidga sitt område, anser han.
Den allvarliga situationen fick både Mustafa och Basema att vilja lämna området så snabbt som möjligt. En stor utmaning med stängda gränser och ingen support från svenska UD.
– Det enda vi fick veta när jag ringde ambassaden i Jerusalem var att de inget visste, att det inte fanns någon planering för att få ut svenskar. De sa bara att vi fick fixa hemresan själva, säger han.
På onsdagsmorgonen gav sig paret av vid halv fyra i taxi från Tulkarem mot Jeriko och sen till Allenby-bron över Jordan-floden till Jordanien där de hoppades hitta ett flyg till Sverige.
– Det blev en lång och besvärlig resa. Normalt tar det en timma, nu tog det fyra, för vi måste välja olika vägar för att undvika militära checkpoint, för då vet man inte vad som kan hända. Taxichaufförerna höll kontakt med varandra om var det var okej att åka.
Väl i Jordanien tog de sig till flygplatsen i Amman och kunde köpa flygbiljetter och flyga hem till Sverige igen. Vid lunchtid i fredags var de åter på lugna gatan i Vimmerby där de har sin villa. Men bilderna av händelserna och släktens situation sitter hårt i minnet.
– Jag orkar inte se på TV. Jag vill bara vara med familjen, säger han.
Om eller när det blir en ny resa är ovisst.
– Jag vill, men vågar inte.