– Att sitta och fika med Dalai Lama är något man aldrig trodde få uppleva, det är klart att hans ord berörde mycket. Mest känns ändå vittnesmålen inifrån Tibet, säger Marie Nicholson (M) och tidigare Vimmerbybo efter Svenska delegationens studieresa till Indien där de bland annat träffade Dalai Lama och Tibetanska exilregeringen.

Vimmerbypolitikerna fick höra vittnesmål om Kinas ökade förtryck i Tibet för att förinta den tibetanska traditionen och den buddistiska religionen.

– Vi träffade barn i fyraårsåldern som föräldrar skickat i väg över Himalaya för att slippa undan Kinas uppfostringsskolor där de blir till spioner mot den egna familjen, säger Gudrun Brunegård (KD) som också var med.

– Det finns en utbredd oro över läget i Tibet och en hopplöshet över att det inte blir bättre för att Kina drar åt tumskruvarna, säger Marie Nicholson.

Gudrun Brunegård berättar om hur kristna och muslimska minoriteter, grupper på 24 respektive 125 miljoner, förtrycks i Indien.

Vad kan ni som politiker från Kalmar län och Vimmerby göra åt situationen?

– Precis det vi gör; att öka uppmärksamheten på att det blivit sämre och påvisa vad Kina håller på med, säger Marie Nicholson.

– Lyfta de här frågorna och väcka opinion. Bojkotta kinesiska produkter, Kina är en stor ekonomi och är känslig för sånt, säger Gudrun Brunegård.

Hon ser ett ökat handels- och politiskt utbyte mellan Indien och västvärlden som en balansakt mot Kina och Ryssland, men höjer också ett varningens finger.

– Indien är världen folkrikaste demokrati, men samtidigt är hindunationalismen stark. Det är en utveckling att vara vaksam på.

I våras var Dalai Lama i blåsväder sedan han bett en pojke suga på hans tunga. Marie Nicholson ser dock spridningen av händelsen som kinesisk smutskastning.

– Det är en gammal tibetansk sed om relationen mellan gamla och barn, hur konstigt det än kan låta handlar det ungefär om "jag har gett dig allt godis, nu finns bara min tunga kvar att suga på". En lite busig sed, kan man säga, säger hon.

Busade Dalai Lama med er också?

– Ja, faktiskt litegrann. Mitt i ett djupt samtal stannade han plötsligt upp och undrade varför vi inte åt av alla kakor som ställts fram. Det där fortsatte han med under resten av samtalet som också bestod av många skratt.