Tusentals kvinnor världens över har vittnat om trakasserier och sexuella övergrepp #metoo. Nu kommer boken där starka berättelser blandas med konkreta tips, råd och verktyg.
Journalisten, författaren och programledaren Alexandra Pascalidou är huvudredaktör.
- Jag vill att den ska bli ett verktyg för att hantera de här frågorna och att kunna blicka framåt. Den här diskussionen får inte bara bli ett tomtebloss som slocknar och försvinner ut i cyberrymden, säger hon till gp.se
I boken har vittnesmål från kvinnor i olika åldrar, inom olika yrken och samhällsklasser samlats.
- Boken är ett samtidsdokument över en rörelse som sällan skådats i Sverige och världen, säger Alexandra Pascalidou.
Boken samlar starka röster från namnkunniga till anonyma, från läkare till poliser, jurister, jämställdhetsspecialister, politiker och medsystrars berättelser ur vardagen. Grundaren till metoo-rörelsen i USA, Tarana Burke, medverkar också.
Bland författarna finns namn som EU-kommissionär Cecilia Malmström, programledaren och journalisten Malou von Sivers, Rachel "Yoga Girl Bråthen, handbollsspelaren Linnéa Claesson, politikern Gudrun Schyman och journalisten och författaren Frida Boisen.
Psykologen Kerstin Hellström, verksam i Vimmerby och Stockholm, blev också tillfrågad och hittade efter "någon halvtimmes funderande" vinkeln som hon ville bidra med.
- För mig är det viktigt att vi pratar om att man måste våga sätta ner foten, inte bara när det gäller sexuella övergrepp, utan i stort. Det handlar att somliga tror att man har rätten att tala om för mig vad jag ska göra - det kan man göra till en femåring, för då är det ens uppgift, men inte till en vuxen.
Metoo var som att lyfta ett lock. Vad gör vi nu efter den formliga floden av vittnesmål som uppstått efter metoo, hur ska vi hantera det här i fortsättningen?
- Vi hanterar metoo just nu, genom att alla berättar och att det leder till åtgärder. Det viktigaste är att det händer något, att folk tänker till. Jag tror det finns en risk om vi bara stannar här, om det kommer nya berättelser kan det bli en negativ mättnad. Folk kan tänka "jaha, nu igen" och slå dövörat till. Det blir helt enkelt inte lika intressant när akademiker eller militärer säger "det här har vi varit utsatta för" som när man säger det från Dramaten.
Ett syfte med boken är att lyfta hur vi pratar med killar, pappor, bröder, söner och män om hur man respekterar kvinnors integritet. Kerstin Hellström tycker också att ursäkten är en viktig bit.
- Naturligtvis ska folk stå till svars för det de gjort. Men alla gör misstag. Bara att det här blir en väckarklocka för många kan leda till en förändring, jag hoppas det. Att säga "jag fattade inte bättre, jag menade inte så här, jag har fått mig en tankeställare" måste kunna bemötas med ett "bra!" Men menar man att man "hade rätt att göra så här", då är det en helt annan sak.
I sitt arbete som psykolog har hon kommit i kontakt med människor som utsatts för sexuella övergrepp.
- Men det vanligaste är att man inte känner sig respekterad över huvud taget. Många mår dåligt och är därför svaga och har svårare att sätta ner foten. De blir ofta överkörda av läkare, Försäkringskassan eller vad det må vara. Det kan vara förändringar på jobbet där man inte tror sig kunna säga "jag klarar inte det här, jag kan inte vara med om det här". Man är tyst, piper kanske lite.
Boken ges ut av Lava förlag och kommer veckan 50.