På en whiteboardtavla sitter samtliga Lego Masterspar uppsatta med bilder och under finns varje tävlingsveckas alster representerade för inspiration.
– Första gången var det faktiskt några som byggde ett troll, ett spabad och en raket, så eleverna får lite inspiration av det, säger Sergio Jaensson när vi träffas nere i fritids lokaler.
På hyllor runt om i rummet står elevernas påbörjade byggen och stora backar med färgsorterat lego står redan utställt på borden. Snart kommer eleverna.
– Här kan eleverna visa sidor de kanske aldrig visar annars i skolan. Det är en sånt samarbete där de delar med sig. Samtidigt får många ett lugn här. Jag går runt lite som en domare som kommenterar och ger tips men mest berömmer jag hur duktiga de är. Men det är ingen tävling utan jag brukar säga att det inte finns något rätt eller fel utan det är bara fantasin som betyder något.
Första avsnittet av Lego Masters släpptes två dagar innan skolastarten och Sergio fick verkligen känna på kändisskapet när eleverna började.
– Jag kände mig som mångas favorit de första dagarna och jag älskar hur de kommer fram och pratar med mig om programmet eller lego.
Hur var det att medverka i programmet?
– Det var både det bästa och det värsta jag gjort och det tog fram alla känslor man kan ha.
En utmaning har särskilt fått eleverna att reagera. Det var då deltagarna skulle bygga en hatt och gå med nedför en catwalk och Sergio, som skulle gå med hatten, blev väldigt orolig.
– Det var den tuffaste utmaningen för mig och jag var så rädd för att hatten skulle rasa. Eleverna har frågat varför jag grät i tv och jag har förklarat att oavsett vad du ska göra så kan det kännas jobbigt men om du då ändå genomför det så kan du bli väldigt stolt över dig själv och det var vad som hände mig. Jag grät för att jag var stolt över mig själv och att jag gjorde det.
Du har berättat att du blev mobbad som barn. Var det självklart för dig att prata om det i tv?
– Nej, utan det kom upp på frågan om varför jag började bygga lego. För mig är programmet som en revansch och det framkommer även i vårt lagnamn. Mobbningen har påverkat mig hela livet och gjort mig mindre självsäker.
Främst var det hudfärgen som Sergio blev mobbad för och det var egentligen ingen som förstod hur dåligt han mådde innan högstadiet då han började klä sig i mörka kläder. Idag kan han använda sina erfarenheter i mötet med eleverna.
– Jag sa till en klass att hade det inte varit för mobbningen hade jag nog inte stått här med er idag och hur glada är inte ni för att jag är här. Då svarade de att: Vi älskar ju det.
De gamla mobbarna från skoltiden har ännu inte hört av sig med någon ursäkt däremot är det flera tidigare klasskamrater som tagit kontakt för att lyckönska och även andra legobyggare som gläds åt hans medverkan.
– Det är roligt att de kommer ihåg mig trots att jag bytt namn. Sedan är det även många som har hört av sig och sagt att de också bygger men har känt sig ensamma i det. Det är kul att de hör av sig.
Vad vill du framåt med legobyggandet?
– Jag drömmer om att få frågan att bygga exempelvis ett Astrid Lindgrens Värld i lego, det vore häftigt. Men jag tycker också det är synd att det bara är Vimars elever som jag får bygga med så i framtiden kanske man kan göra något på Fabriken, säger Jaensson.