När Vivi Möller i höstas slog igen sin butik Rosenkransen stängdes också dörren till ett krypin som hyrts ut för sammankomster med historiens vingslag som krydda.
– När jag tog över lokalen för 29 år sedan var rummet igenbommat. Men jag fick öppna upp och såg direkt potentialen, säger hon.
Att lokalen varit häkte är så fast förankrat att det nästan är sant. Men bara nästan. Byggnadsantikvarie Richard Edlund, länsmuseet i Kalmar, har varit på plats i den fängslande lokalen. Han är försiktig.
– Det är synd att förstöra en bra historia, men vi har för lite fakta för att komma fram till bevis. Vi har alltså inga belägg för att det varit häkte, men det kan ha varit det.
I Oskar Blombergs bok ”Vimmerby stads historia” kan man läsa att rådman Zacharias Wimmermarck 1753 ägde fastigheten, som sedan bebotts av ett myller av änkor, garvarmästare, trumslagare, mössmakare, furirer och fläskhandlare. Runt 1920 köpte apotekare Hoffstedt huset och flyttade in med fru, sju barn och apoteksrörelse. Det var under den epoken den senare världsberömda Astrid Ericsson från Näs singlade slant med sina kamrater om hon skulle prova en brandlina från fjärde våningen. Hon skulle. Och dråsade i gatan.
Men varför sägs det då att det varit ett häkte här? Richard Edlund radar upp flera skäl:
– Rådhuset ligger alldeles intill, och det var ett tingshus på tomten bredvid från 1800-talets mitt. En anledning är naturligtvis att man lagt pengar på tjocka murar, som inte är vanligt för Vimmerby, bortsett från stadshotellets källare. Jag tycker man ska lämna det väldigt öppet och ändå ta uppgiften på allvar.
Fastighetsägaren hoppas hitta en passande hyresgäst till den nu lediga lokalen.
– Det bästa vore om någon tar över hela paketet, att dela av häktesdelen från butikslokalen är ingen bra lösning. Lokalen passar för uthyrning, det är en mysig samlingslokal, säger Niklas Andersson på Fogelvik Fastigheter.
Tidigare butikslokaler i fastigheten har gjorts om till lägenheter.
– Det är inte aktuellt i nuläget, men hittar vi ingen intressent får vi se.
Häkte eller ej. För Vivi Möller och många andra har lokalen varit en plats där fantasin kan segla iväg.
– Det väcker en nyfikenhet. Man fylls av medkänsla och undrar vad som hänt här inne. Känsla finns det i alla fall, säger Vivi.