Att börja skolan snabbt var viktigt, de båda vill lära sig i språket. "Vi hoppas kunna återvända till Ukraina, men i framtiden skulle vi vilja läsa på universitet i Sverige", berättar Anna (till höger). "Vi vill bli arkitekter", svarar Violeta (till vänster).
– Det är stor skillnad på skolan här och i Ukraina. Det är många olika nationaliteter i den här skolan. I Ukraina är det bara människor från Ukraina i skolan. Lärarna här är väldigt vänliga och man tilltalar dem med förnamn. I Ukraina så måste man säga både förnamn och efternamn till läraren, säger Violeta Brovko, 15 år. Kusinen Anna Volosheniuk, 16 år, fyller i:
– Skolan här är väldigt modern och vi har skåp, i Ukraina har man inte skåp. Många pratar engelska här, i Ukraina pratar man inte så bra engelska.
Den tredje mars lämnade de hemstaden Vinnytsia i centrala Ukraina tillsammans med deras mormor, mammor och småbröder. Deras pappor blev kvar i landet, men de hörs av varje dag.
– Först tog vi buss till Polen, sen färja och i Sverige blev vi upplockade av vår mormors vän, säger Violeta.
Att börja skolan så snart som möjligt var viktigt för de båda tjejerna.
– Ja, vi ville lära oss svenska, det är viktigt för oss, säger Anna, som förklarar att det dock är svårt med svenska – det är så väldigt olikt ryska och ukrainska.
Vimmerby Tidning gör intervjun med Violeta och Anna på engelska, och tjejerna tar hjälp av en översättningsapp emellanåt.
I två månader har de nu bott i Vimmerby hemma hos deras mormors vän som öppnat upp hemmet. Men att bo tre familjer tillsammans i en villa är trångt.
– Det är väldigt svårt att bo så trångt. Jag bor i ett rum med min mamma och med min lillebror. Det är svårt när man delar rum med sin yngre bror att göra läxor och sånt, säger Violeta.
