Viveca Lärn har en hektisk höst. Bokprat varje dag. Så mycket har hon pratat om sina senaste böcker - den avslutande om livet på Saltön, "Aprilväder" som kom tidigare i höst, och senaste barnboken "Kottsommar", som också kom ut i år - att hon pratat sig till en stämbandsinflammation.
Men pratet på Astrid Lindgrens Näs ska bli något annorlunda, låter hon förstå när vi träffas några timmar i förväg.
- Jag ska prata om tre saker. Lite om Astrid och våra möten, lite om mina egna barnböcker och lite om Saltön.
Detta första besök i Vimmerby tumlar om. Under resan hit genom ett Småland, som i sin för dagen vänliga novembersol visade sig precis från den sida man känner igen hos Astrid, tyckte hon nästan att hon hade henne vid sin sida.
- Det var som när hon satt bredvid mig i bilen. Hon brukade alltid titta ut genom fönstret och när jag frågade vad hon tittade på brukade hon säga att hon tittade efter lingon.
Viveca Lärn träffade Astrid Lindgren allra första gången 1965, när Astrid skulle inviga nya stadsbiblioteket i Göteborg och Viveca var ung journalist.
Det skulle dröja 20 år innan det blev vänskap, när Viveca Lärn fick Astrid Lindgren-priset. De båda författarna åt lunch tillsammans.
"Det enda som är tråkigt är att pappa dog i februari och inte får uppleva det här. Han var född 1907, som du", sa Viveca till Astrid.
"Då kan ju jag bli din pappa!"