– Det är jätteskönt! Det har varit ett orosmoment att inte veta hur länge restriktionerna skulle gälla, säger Jenny Lind, ridskolechef vid Ryttargården.

Det är sen eftermiddag, och ett gäng ridskoleelever har precis anlänt till stallet för att göra sig själva och hästarna redo för lektion. I en av boxarna står Wilda Beijer, 7, och ryktar ponnyn Safir.
– Det har varit lite tråkigt att inte få rida, jag har saknat ridlektionerna, säger hon, och berättar att hon började i en nybörjargrupp i höstas.
– Ridningen är rolig, men det är kul att fixa i ordning hästarna också. Det känns bra att vara här igen.

Wilda är inte ensam om att känna glädje över att vara tillbaka i stallet. Många elever har längtat efter sina ridlektioner under den period som anläggningen varit stängd. Och ridskolechef Jenny Lind är förstås lättad över att verksamheten fått starta. 
– Det är skönt att vara igång. Vi har ju levande djur som inte får bli stående. Förrförra veckan körde vi igång barngrupperna och från och med förra vecka är vi även igång med vuxengrupperna. Vi har fått dispens från kommunens krisledningsgrupp för vuxengrupperna – vi kan inte starta nya grupper, men får hålla igång de befintliga, säger hon.

Jenny Lind berättar att många åtgärder vidtagits för att göra verksamheten så smittsäker som möjligt. Som att bara tillåta en medföljare per elev, se till att det inte bildas trängsel i stall eller sadelkammare och inte tillåta något ”stallhäng”. 
– Vi har ett väl inarbetat system och följer Ridsportförbundets rekommendationer. I och med att vi har små grupper och stora ytor är det lätt att hålla avstånd. 

Planen är att kunna genomföra alla planerade ridlektioner under vårterminen genom att låta eleverna rida två dagar vissa veckor. På så vis innebär den tillfälliga stängningen av verksamheten inget ekonomiskt tapp. Men pandemin påverkar ändå föreningens ekonomi negativt.
– Ryttargården är stängd för alla träningar och aktiviteter som inte är i ridskolans regi. På det viset är vi väldigt begränsade. Vi får till exempel inte hyra ut ridhuset eller arrangera några tävlingar, säger Jenny Lind.
Hon ser ändå hoppfullt på framtiden och har inte märkt något minskat söktryck till ridgrupperna.  
– Vi har inte tappat elever – men vet förstås inte hur det blir framåt.