I juli 2016 vallfärdare medierna till området kring Yxern. Där togs det surrealistiska bilder på båtar som låg förtöjda på bankar av dy. Sjölinjen kunde gå 20 - 30 meter bort. Musslor låg på torrlagda sjöbottnar och torkade ut.
Det talades om en miljökatastrof. Inte bara orsakad av den torra sommaren, utan i stor utsträckning ett resultat av människans beslut. Närmare bestämt av en vattendom från 1938. För att försörja vattenkraftverk nedströms tappades sjön stadigt på vatten.
Under sommaren blev läget alltmer akut. Samtidigt som det sjunkande vattenståndet fick allt större konsekvenser för djurlivet i sjön, uppmärksammades en klausul i vattendomen. När vattenståndet sjunkit ner till en viss nivå så sade domen att dammluckorna skulle öppnas helt. Ytterligare stora ytor skulle torrläggas, nedströms skulle det bli problem med översvämningar och vattenståndet skulle sjunka till en nivå där det skulle bli svårt att för sjön att komma tillbaka till sitt normalläge.
Länsstyrelsen gick in och fattade ett beslut som avvärjde den akuta situationen. Efter sommaren påbörjades ett arbete där Yxern fick en tillfällig vattendom med högre normalvattenstånd och mindre avtappning under de torra perioderna.
I dag fyra år senare är läget ett annat. Vi sitter i Tino Åbergs vardagsrum, med utsikt över Yxern.
– Nu ser man att Yxern fungerar som en sjö igen, säger han, och berättar entusiastiskt om att han börjat höra sjöfågel runt sjön. Bland annat rördrom. Förmodligen ett tecken på att fiskbeståndet i sjön växt till sig igen.
Han tar sommaren 2018 som ett exempel på hur den tillfälliga domen fungerat:
– Det var den torraste sommaren på 250 år, men det var inte alls samma problem som två år tidigare.
Tino Åberg var en av dem som tidigt slog i larmklockan. Det var en promenad på nyårsafton 2013 som fick honom att reagera. Han såg hur strandlinjen krupit ut, och förtöjda båtar låg på torrlagd sjöbotten. Han undrade hur det påverkade växt- och djurliv runt sjön, började driva opinion.
– Jag ringde till tjänstemän, politiker och till media. Genomslaget blev större än vad jag hade kunnat drömma om.
Hur kunde det gå så långt?
Problemen har varit kända länge. Vattendomen från 1938 togs i bruk först efter andra världskriget. Redan tidigt såg man att följderna inte blev vad man tänkt sig.
– Jag har ett klipp från Vimmerby Tidning från 1947 där det talas om hur gärdesgårdar rasat ner på grund av stigande vattenstånd, berättar Tino Åberg.
Genom åren har det gjorts utredningar och försök att ändra vattendomen, men de har alla misslyckats eller runnit ut i sanden. Problem med att ändra en vattenreglering är att stryper man vattenströmmarna vid en punkt så samlas det vatten vid en annan punkt. Varje ändring kan ha både vinnare och förlorare.
Situationen kulminerade 2016. Därefter kan man säga att vändpunkten kom.
Den tillfälliga domen löper ut den 21 mars 2021. Västerviks hållbarhetsstrateg Gun Lindberg skriver i ett svar att arbetet med en ny vattendom pågår. För att förhindra att det uppstår ett glapp där den gamla domen träder i kraft kommer man att söka om en förlängning av den tillfälliga domen. I början av hösten ska det hållas ett informationsmöte i Totebo.
Tino Åberg väljer att vara optimistisk.
– Jag tror inte att det finns någon, inte regleringsföretaget heller, som vill gå tillbaka till den gamla domen.