Ahmed Allo var med på sökandet för första gången under lördagen och flera erfarna sökare berättar för Vimmerby Tidning att det ständigt tillkommer nya som vill hjälpa till att leta.
Samling sker vid ladugårdsplanen i Flatebo klockan 13.00. Det står redan uppställt för att kunna ordna med mat till de sökande. Sedan börjar bilarna rulla in. De som kommer först tillhör stommen i sökandet. Där ingår personer som varit med i sökarbetet sedan den allra första kvällen då kvinnan försvann den 21 juni.
– Jag har känt Matz Eklund (kvinnans sambo) i alla tider och var uppe redan första kvällen vid försvinnandet, säger Sten Nilsson.
Han berättar att han har tappat räkningen på hur många sök han deltagit på. Samtidigt är han förundrad över hur många nya som ständigt strömmar till.
– Första söket med Missing People var det över 200 personer som deltog. Sedan har vi fortsatt sökandet varje torsdag och lördag och varje gång har det varit någon ny med. Det är helt fantastiskt och tyder på bra engagemang.
Ahmed Allo är en av de som är med för första gången den här lördagen.
– Jag är inte bosatt här längre men min familj bor i Hultsfred och jag är hemma i helgen och hälsar på. Då var det givet att hjälpa till när jag kan. Kan man så ska man hjälpa till tycker jag, säger han.
På plats med Sten Nilsson är frun Evabrith och även om hon inte kan delta genom att gå har hon hittat andra sätt att bidra i sökandet.
– Jag kan inte gå så mycket längre. Istället har jag cyklat längs vägar och småstigar. Det finns sätt att hjälpa till även om man inte klarar av att gå sträckorna. Alla försöker på sitt sätt och familjemedlemmarna har varit helt fantastiska i allt de har gjort själva. Det här är en ofattbar sak. Det är fruktansvärt att de inte kan få ett avslut.
En av sökgrupperna får instruktioner på ladugårdsplanen innan de ger sig iväg.
Gruppledaren informerar den andra gruppen som gör sig redo att lämna gårdsplanen. Idag har 30 personer dykt upp, dubbelt upp mot förra helgen. De går igenom var de ska söka och hur man ska gå.
– Vad gör man om man hittar något, frågar en av de nya sökarna.
Gruppledaren förklarar att man gör på samma sätt som Missing People: Ropa fynd och kedjan stannar så att gruppledaren kan bedöma fyndet.
– Men hittar du den försvunna kvinnan vänder du dig om. Det är ingen bild att ha för länge på näthinnan.
De är alla där för att hitta den försvunna kvinnan, väl medvetna om att det troligtvis blir väldigt tufft för den som eventuellt lyckas.
– Man tänker att det får bara reda sig om man skulle hitta henne, men det kan nog vara väldigt tufft och jag tror inte någon av oss vet hur vi kommer att reagera om det händer, säger en kvinna bredvid mig innan hon ger sig iväg.
Sofia Sandelius är redo att ge sig ut med hunden Rufus och söka.
Sofia Sandelius har precis hämtat ut den 1,5 år gamla tollaren Rufus ur hundburen i bilen. Det är andra gången han är med men Sofia har gått betydligt fler gånger.
– Jag går så ofta jag kan. Min sambo Robin har också varit med flera gånger.
Varför är ni med och söker?
– Dels för att jag känner båda döttrarna och min sambo är släkt med familjen. Men oavsett det hade vi velat stötta så mycket vi kan.
Rufus är otålig. Han söker redan med nosen på vägen, redo att ge sig ut i skogen. Idag ska han och matte följa med Stefan Engdahl på ett eget uppdrag, för hundarna får inte gå med i kedjorna.
– Vi ska ut på specialsök av ett dike, från Petgölen ner till Möckeln. Vi har mycket vittring nere vid sjön med många markeringar från hundar men det här diket är ett eget spår jag vill kolla av nu när det är torrt, säger Engdahl som även han är en av de mest engagerade i sökandet.
En grupp av grundstommen i sökandet har en samling runt kartbilden innan övriga kommer. Vad som händer när det blir vinter är ännu oklart. "Jag har inte tänkt på det faktiskt. Vi fokuserar på här och nu och att vi ska ha hittat något innan dess. Det beror väl på hur vintern blir men vi kommer nog fortsätta söka på egen hand då och så får vi vänta med de större sökningarna till våren igen. Men polisen bevakar också fallet och de är kanske på väg ut snart för att hjälpa till med fler hundar. De borde ha hjälpt till mer", säger Matz Eklund.
Matz Eklund, som är sambo med den försvunna kvinnan, är med vid uppstarten. Han är nöjd med den dubblerade styrkan mot förra helgen.
– När det kom 13 stycken tänkte jag att nu är kanske gränsen nådd. Nu slutar folk komma. Men även idag är det några nya och så har det varit varje gång. Det är helt fantastiskt, alla vill hjälpa till att hitta henne. Det är goda själar, säger han.
En förklaring till varför människor fortsätter att ansluta till sökningen tror han beror mycket på familjens egna driv.
– Alla orkar inte driva på så som vi gör men vi känner att vi måste göra det. Så länge vi inte hittar något lever jag på det. Jag orkar så länge jag måste. Men hon kanske inte ens finns här och det kan röra sig om ett brott. Ju längre tid som går utan att vi hittar henne, desto mer väcks de funderingarna.
Markeringar från flera hundar har tagit sökandet till Flatebo och Möckeln.
Markeringar från flertalet specialiserade sökhundar har gjort att man söker i nuvarande område men trots att flera oberoende hundar gjort markeringar är sökandet problematiskt.
– Vindarna påverkar mycket. Vi kanske är helt rätt men vi kan också vara på fel plats. Vi fortsätter här tills vi hittar vad det är som hundarna markerar på, säger Matz Eklund.
Därför hoppas man också lite extra på lik- och skeletthunden Max som ska komma nästa helg.
– Han är mer drivande i sitt sök och söker sig också närmare källan än vad de andra hundarna har gjort.
Jesper och Mikael Persson sökte under lördagen med magneter i Hemsjön.
Trots att skogen runt Flatebo söks intensivt har man inte släppt Hemsjön hemma vid Björksebo, där det tidigare har genomförts omfattande sökningar. Under lördagen sker där en egen sökinsats i form av magneter från Jönköping.
– Jag och mina kompisar har det här intresset där vi fiskar upp gamla saker ur sjöar med magneter. De kan lyfta upp till 250 kilo och kan gå ner så djupt som repet räcker, säger Jesper Persson som har sällskap av pappa Mikael Persson.
Med hjälp av en båt har de draggat sjön runt bryggan och längs sjökanten drygt 200 meter.
– Får vi den mitt över ett objekt får vi upp det oavsett djup men vi måste ha lite tur också.
Vad letar ni efter?
– En mobiltelefon eller ett smycke. Men vi känner också av botten med magneten.
Den kvinna som varit försvunnen sedan midsommarveckan led vid försvinnandet av psykisk ohälsa. Men dagen innan upplevde familjen henne som gladare. "Ingen av oss förstod nog riktigt hur dåligt hon faktiskt mådde", säger Matz Eklund.
Vi står vid bryggan och ser de båda männen ro ut med båten för en ny sökvända i sjön som redan genomsökts av flera erfarna dykare. När man nu gått in på den femte månaden av sökandet är det många tankar hos familjen.
– Vi har letat med alla tillgängliga medel – vi borde ha hittat något nu om hon fanns här. Vi kanske bara har otur och letar på fel ställe men det kan också vara något helt annat som har hänt. Ett vittne såg henne, med 90 procents säkerhet, i Götemåla. Hände något efter det? Det är en väldig ovisshet, en gåta vi inte kan lösa men ändå måste vi lösa den. Vi måste få ett avslut, säger Matz Eklund.
