"Det finns många vägar in", säger stridssjukvårdaren Cecilia Dahlgren som kom till Hemvärnet via Svenska brukshundsklubben. Några av kollegorna i bevakningskompaniet är Niklas Ryd, Conny Petersson och Anders Dahlgren.
– Det här är något som kallas ett byaförråd, säger Niklas Ryd och visar vägen ner i en källarlokal i Vimmerby där Hemvärnet förvarar materiel.
Han är plutonchef i Hemvärnets bevakningskompani i nordvästra länet. Vi har stämt träff med Niklas Ryd och några av hans kollegor med anledning av det rekordhöga söktrycket till Hemvärnet. På bara några månader har det kommit in över 300 intresseanmälningar i Kalmar län.
– Under ett års tid brukar vi få in 80 sökande till Hemvärnet. Nu har vi fått in 348 stycken, säger Niklas Ryd.
Merparten av intresseanmälningarna har kommit in efter att Ryssland gick till attack mot Ukraina den 24 februari. Ett 80-tal av anmälningarna i länet kommer från personer i Vimmerby, Västervik, Hultsfred, Södra Vi, Målilla, Virserum och Gamleby.
Bland de sökande finns gamla FN-soldater och en före detta kapten på Ing2 i Eksjö, men också många personer som inte har gjort lumpen.
De som har lämnat in en intresseanmälan blir kallade till ett första möte. 20 procent av de sökande brukar falla bort efter mötet. Sedan väntar olika kontroller för de som fortfarande är aktuella för Hemvärnet.
– De som har gjort värnplikt genomgår först en säkerhetsintervju. Därefter får man hämta ut uniformen och göra en introduktionsutbildning under en helg. När man har genomgått helgen är man placerbar i kompaniet.
Hemvärnssoldater placeras så nära hemorten som möjligt. De har möjlighet att välja mellan ett bevakningskompani, där soldaterna tjänstgör fyra dygn per år, och ett insatskompani där tjänstgöringstiden är åtta dygn.
Ett annat alternativ för den som vill engagera sig i försvaret är att gå med i någon av de 18 frivilliga försvarsorganisationerna.
– Det finns många vägar in, säger Cecilia Dahlgren, stridssjukvårdare i bevakningskompaniet.
I de frivilliga försvarsorganisationerna finns allt från mc-ordonnanser till radiosignalister, piloter och lottor.
– Vill man bidra och har ett visst kompetensområde går det att hitta något man kan bidra med.
Cecilia Dahlgren är inne på sitt 15:e år i Hemvärnet. I det civila är hon miljösäkerhetschef på Gunnebo industriers kättingfabrik.
Själv började Cecilia Dahlgren som hundförare i Svenska brukshundsklubben innan hon gick vidare till att bli stridssjukvårdare i Hemvärnet. Hon tillhör en minoritet i bevakningskompaniet, där endast tio procent av medlemmarna är kvinnor.
– Jag tror att det handlar mycket om traditionstänk, säger Cecilia Dahlgren som gärna skulle se fler kvinnliga hemvärnssoldater.
Hon påpekar att mycket har förändrats i Försvarsmakten.
– Det handlar mycket om respekt för varandra och respekt för individen. Det är mycket mer anpassat i dag än vad det har varit förut.
Även Conny Petersson är stridssjukvårdare i Hemvärnet.
– Jag gjorde aldrig lumpen och har alltid haft lite dåligt samvete för det. Jag gick med i Hemvärnet när barnen blivit lite större och jag hade mer tid. Eftersom jag är undersköterska föll det sig naturligt att bli stridssjukvårdare, säger han.
I och med att han inte hade gjort militärtjänst behövde Conny Petersson genomgå en två veckor lång grundläggande soldatutbildning.
Anders Dahlgren, som gjorde lumpen i slutet av 90-talet, gick med i Hemvärnet 2010 och är gruppchef sedan 2012.
– Hemvärnet är vad du själv gör det till, säger han och berättar att det finns utbildningar att gå varje helg för den som önskar.
Förutom att bevaka skyddsobjekt och utföra andra militära uppgifter ger bevakningskompaniet stöd till samhället, exempelvis vid skogsbränder.
"Vi vill att de som kommer till oss ska ha hyfsad fysik och god kondition", säger Niklas Ryd, plutonchef.
Att vara hemvärnssoldat passar inte alla. Niklas Ryd berättar om tunga skyttepass, dåligt med sömn och arbete i blöta och leriga miljöer.
– Av dem vi rekryterar är det ganska många som faller ifrån.
Varför väljer man att vara med i Hemvärnet, trots allt slit? Cecilia Dahlgren berättar om sammanhållningen:
– Vi litar på varandra på ett annat sätt än man skulle ha gjort med kollegor på jobbet.
Men framför lyfter hon fram behovet av att försvara värden som demokrati och yttrandefrihet.
– Alla vill ha demokrati och leva i fred, men det måste också finnas de som står beredda att försvara rätten till ett suveränt rike, där vi väljer vem som ska styra landet. Om ingen är beredd att försvara det kommer vi inte att ha det kvar.
Kriget i Ukraina och det försämrade säkerhetsläget i omvärlden har gjort frågan extra aktuell.
– Vi är tränade och vi är beredda dygnet runt, året om, avslutar Cecilia Dahlgren.