”Fick jag som jag ville skulle varenda dåre kokas i sitt eget skinkspad och begravas med en julgran genom hjärtat”.
Det tar ett tag innan surgubben Scrooge, kantigt formad av livets orättvisor, tar in budskapet från de julens andar som flåsar livets förgänglighet i nacken.
På fredag är det premiär på En Julsaga. Sedan blir det sju föreställningar på Komedianten. Vi kollade in genrepet, inför fullsatt salong. Att Komedianterna handskats med Dickens älskade julmysrysklassiker förr är inte att ta miste på. För regi svarar Clas Yngvén och i årets uppsättning har man filat ytterligare några snäpp – och den klockrena steampunkinramningen sitter som ett kugghjul på rätt plats i maskineriet.
– Man tycker alltid att man gjort sitt absolut bästa och här står vi med den finaste Julsagan vi kunde göra. Jag är lite glad, säger Ylva Lee Lindell.
Varför är det så viktigt att göra om, när man jobbar med en klassiker?
– Vi vill ge även klassikerna vår egen prägel, inte bara råkopiera utan tänka till vad det är vi vill säga. Det tycker jag vi gjort både förra året och den här gången.
Och vad är det ni vill säga?
– Den här pjäsen är fortfarande så fruktansvärt aktuell, med sitt budskap om att det är människorna omkring oss som är värda något, inte pengar, inte yta och sociala medier, om man vill sätta det i ett nutida perspektiv.
Det är bara att lyfta på höga hatten för ensemblen – det kan löna sig att vrida och vända på en berättelse fler än en gång.
