En onsdagsförmiddag i september i ett samhälle med drygt 500 invånare. Att det ska finnas ett öppet fik är ingen självklarhet. Men här har Stigs konditori funkat sedan 1930-talet. Sedan 1 april driver mor och dotter Caroline Levin och Beatrice Levin Eriksson rörelsen efter att tredje generationen i det tidigare familjeägda konditoriet sålde företaget.
Nya slevar som rör om i degen, men samma ingredienser.
– Det är lite kul. Jag är uppvuxen med Stigs konditori och de bakverk som bara ska finnas här, och vi har äldre människor som alltid handlat här likaväl som riktigt unga, som vill ha precis samma sak, säger Beatrice, 22, som nu också bor i fastigheten där butiksdel och fik är lokaliserat.
Både vad gäller utbud av bakverk och inredning i butik och café är det igenkänning som gäller.
– Folk gillar det gamla och tycker att det är charmigt att det ser ut som det alltid gjort. "Ändra inte på något", brukar de säga, och det har vi inte tänkt.
Men något nytt gör ni väl?
– Vi testar lite nya kakor ibland, men det som går bäst är de traditionella klassikerna. Vi kommer också att göra om ett gammalt kontor för att få fler serveringsplatser, för det behövs.
Hit kommer stammisar klockan tio. Varje dag.
– Det är bra att någon tog över och att konditoriet kunde leva vidare, säger Bo Andersson från Södra Vi, som tar en kopp kaffe och pratar bort en stund
Räcker stammisar för att det ska gå runt?
– Flera saker gör att det rullar på bra. Vi har fått ett fint stöd från Gullringenborna, som ofta talar om hur glada de är att fiket är kvar, och ryktet gör att vi har långväga kunder. Det kommer folk från Linköping, Västervik, Oskarshamn, Åtvidaberg…det är lite häftigt, tycker jag, säger Caroline Levin.
Det finns också annat som ger gott kundunderlag på orten, säger hon:
– BoKlok betyder mycket för oss och vi levererar också bröd till simhallen i Gullringen.
Två år i rad har semlan från Stigs konditori tagit hem rikstiteln i tävlingen ”Stans bästa semla”, som arrangeras av Arla.
– Jättekul, men också en press. Vi är så tacksamma över att vi fick tid att jobba här med Tomas innan vi tog över på allvar, vi fick en chans att komma in i rytm och rutiner. Vi hade inte fattat hur stort det var förrän vi var inne i det, det blev en intensiv men rolig start.
