Kenny Fransson hade hjälp av en kille som heter Bogdan. Han kommer ursprungligen från östra Ukraina och hade bra koll på de områden som Kenny ville åka till.
När Vimmerby Tidning pratar med Kenny Fransson har han precis lämnat Ukraina bakom sig och kört in i Polen. Han parkerar bussen vid DK17-vägen, sydost om Lublin.
Intrycken är många.
– Jag har sett och upplevt mycket tidigare också, men den senaste veckan har varit väldigt annorlunda. Som närmast var jag fem kilometer från den ryska gränsen. Med allt vad det innebär...
49-åringen från Södra Vi har stöttat Ukraina under hela kriget. Gång på gång har han levererat mat, kläder, sjukvårdsmaterial och andra förnödenheter i krigsdrabbade områden.
Det ger honom mycket energi – och en vilja att fortsätta hjälparbetet.
– För att behålla engagemanget på samma nivå måste jag själv ner och se situationerna. Då får jag också en bra inblick i vilken hjälp som verkligen behövs. Det är få som är med på hela processen, säger Kenny Fransson.
Därefter berättar han med stor inlevelse om den senaste hjälpresan. Den tionde i ordningen.
– Den här gången har jag varit i Charkiv-området och lämnat en massa sjukvårdsutrustning på ett av sjukhusen. Tack vare ett samarbete med kommunen hade jag bland annat med mig rullatorer, kryckor och duschstolar. Det är stor efterfrågan på det. Dessutom hade jag med mig 700 kilo mat och varma vinterkläder.
Stadskärnan i Charkiv präglas av de ryska bombningarna, som har pågått sedan 2021.
Charkiv är Ukrainas näst största stad och ligger bara några mil från den ryska gränsen. Så långt österut har Kenny Fransson aldrig varit tidigare.
– När vi passerade Kiev var det som att vända blad i en bok. Det var en enorm militär aktivitet och en massa kontroller längs vägen. Jag hade hjälp av en kille som heter Bogdan, som visade upp våra myndighetspapper och skötte snacket. Annars hade det aldrig funkat.
Av säkerhetsskäl hade Kenny Franssons blåa skåpbil bytts ut mot en ukrainsk-registrerad Mercedes Sprinter. Det gällde att "inte sticka ut". Men hotbilden var ändå hög.
– På grund av spaningsdrönarna i området behövde vi köra i 120-130 kilometer i timmen. Även på småvägarna. Om ryssarna bestämmer sig för att skjuta är det nämligen två sekunders fördröjning på drönaren, så då blir det fel koordinater om man kör tillräckligt fort.
Var du rädd?
– Nej, jag kände ingen rädsla. Men självklart var man observant och skärpt hela tiden. Såg man något konstigt var det bara att gasa.
Under oktober har Charkiv utsatts för flera missil-attacker. Så sent som i helgen var det minst sex personer som dog vid en postterminal. Kenny Fransson var i närheten och hörde den smällen.
Kenny Fransson och Bogdan spenderade några dagar i Charkiv med omnejd. De fyllde hela tiden på matförrådet för att kunna hjälpa nya människor.
På nätterna ljöd missil-larmet flera gånger. I helgen var det skarpt läge – när Ryssland bombade en postterminal inne i Charkiv. Det blev snabbt en världsnyhet och enligt flera svenska medier var det minst sex personer som dog.
Kenny Fransson hörde smällen.
– Tidigare har det varit ett missil-nedslag 20 kilometer bort från mig. Nu var det bara 1-2 kilometer. Jag pratade med min fru när det helt plötsligt kom en rejäl smäll. Jag ville åka dit och kolla vad som hade hänt, men det övriga gänget stoppade mig.
I somras rapporterade New York Times att cirka 500 000 människor har dött i kriget. Den här bilden är från en kyrkogård i Charkiv-området.
Samtalet med Vimmerby Tidning lider mot sitt slut och det är dags att starta skåpbilen igen. Det väntar en lång resa mot Lublin och Gdynia, för vidare färd mot Sverige.