I februari blev Christer Karlsson klar med sin bok, som handlar om att leva med och bli fri från panikångest. "Med boken var jag i mål efter 17 år", säger han.
– Det jag önskar i dag, är att jag hade tagit professionell hjälp tidigare, säger Christer Karlsson, som föddes och växte upp i Virserum, men som numera bor i Växjö.
Hans bror Per var näst äldst i syskonskaran om fyra. Vid tillfället studerande han på Ädelfors folkhögskola när han i oktober 2004 dog av en hjärtinfarkt, 35 år gammal.
Förutom att Christer lamslogs av sorg och saknad efter brodern drabbades han av panikångest.
– Den kom som en blixt från klar himmel någon månad efter Pers död, när jag hälsade på hos mina föräldrar i Virserum. Jag låg i mitt gamla pojkrum och skulle sova, men kunde inte komma till ro.
Plötsligt small det till, det kändes som någon hoppade på bröstet, svetten sprutade och hela kroppen började skaka, beskriver Christer det som hände.
– Jag fick ingen luft, sprang in till mina föräldrar och skrek rakt ut "nu dör jag". Det var första av flera tusen panikångestattacker.
Ångesten tog över hans liv "sjukt snabbt", som Christer säger. Han började isolera sig, stryka vänner som var sjysta, blev uppsagd för att ta hand om sig själv och kraschade ekonomin.
– Handla blev mitt missbruk på samma sätt som andra söker tröst i flaskan eller i att spela. Jag blev lycklig för stunden när jag handlade, allt ifrån en pizza till golfgrejer för flera tusen. När jag insåg att jag spenderat pengar jag inte hade kom ångesten.
Christer har besökt hälsocentraler, han har haft betydelselösa samtal med läkare som skrivit ut ångestdämpande och sömntabletter och gått regelbundet hos kurator.
"Visst, jag kan få ångest och bli orolig över saker, som när jag tränar och hjärtat slår allt snabbare. Skillnaden är att i dag kan jag stanna upp och tänka klart, att det är naturligt, det betyder inte att jag ska dö. Jag har inte haft panikångest sedan 2011", berättar Christer.
Han blottar även den skam han känner över att ha ringt 112 och tagit hjälp av akuten många gånger nattetid när han trott han ska dö i hjärtinfarkt. För att varje gång få samma svar från läkaren efter ett EKG att han är fysiskt frisk.
– Min bror dog i sömnen, enligt obduktionen runt tvåtiden. Det blev magiskt i mitt huvud, jag tillät mig inte att somna före det, "det var förenat med livsfara, då kunde jag också dö". Vi var väldigt lika jag och min bror, så varför skulle inte det som hände honom kunna hända mig också, tänkte jag. Hjärnans kraft är stark.
I ett försök att bryta mönstret flyttade Christer i mars 2006 till Växjö, men allting bara rullade på som innan.
Christer Karlsson tillsammans med frun Lena Sandvik och barnen Oskar, 7 år, och Erik, 12 år, vid ett besök i Järvsö.
Två år senare träffar han sin fru Lena, som han har sönerna Erik och Oskar med, och som varit ett ovärderligt stöd för honom. En kram eller bara en hand mot hans axel nattetid har känts tryggt.
Men – till slut sätter hon ner foten med orden "Jag är din fru, inte din terapeut, ska vårt äktenskap hålla måste du söka hjälp".
– Då besökte jag en läkare som inte accepterade mitt slentrianmässiga svar att jag mådde bra, utan envisades med frågan "Hur mår du? Egentligen?"
– Då bröt jag ihop med orden "snälla hjälp mig". Jag gick i KBT, kognitiv beteendeterapi, under nästan ett års tid. Tack vare den metoden blev jag fri från min panikångest, berättar Christer som senare började blogga om sina upplevelser. Med tanken att det kanske kan hjälpa någon annan.
Responsen blev överväldigande och starkt påhejad av människor i sin närhet bestämmer sig Christer för att ta det ett steg längre. Resultatet är boken "När livet pausade – En öppen berättelse om panikångest”, som blev klar i februari.
– Jag gömmer ingenting, utan lägger allt på bordet. Nu är jag fantastiskt glad att jag vågade, för mig blev det som ett "bokslut", jag var i mål efter 17 år. Men andra har också sagt sig blivit hjälpta av boken och tackat för att jag skrivit om ett ämne som är lite tabu.
Han fick svårt att klara av jobbet som journalist under åren med panikångest. I dag jobbar Christer på Samhall, som chef för rehabiliteringarna i Kronobergs län.
Hur mår du idag?
– Jättebra. Visst, jag kan få ångest och bli orolig över saker, som när jag tränar och hjärtat slår allt snabbare. Skillnaden är att i dag kan jag stanna upp och tänka klart, att det är naturligt, det betyder inte att jag ska dö. Jag har inte haft panikångest sedan 2011, säger Christer som numera jobbar på Samhall, som chef för rehabiliteringen i Kronobergs län.
Han har hittat tillbaka till en bra och trygg vardag tillsammans med sin familj, varit seniortränare för ett fotbollslag i Växjö och numera tränar han yngsta sonens innebandylag. Livet har återvänt.
– Utöver det föreläser jag om min panikångest på missbruksboenden, skolor och inom Svenska kyrkan bland annat. Jag uppskattar att få vara en förebild, att visa att det går att lyckas. Det finns en ljusning.