"Bara man gå undan från vägen en stund och har rätt sinnesstämning så brukar en häst lugna ner sig till slut", berättar Amanda Östergren. Hästen ska senare samma dag ha varit tillbaka hemma i sitt stall.
Amanda Östergren bor i Vena och befann sig av en slump på riksvägen.
– Jag går på Syab i Hultsfred. Just nu har jag praktik så det var bara en ren tillfällighet att jag och min handledare åkte där. Vi blev varnade av mötande bilar och lastbilar, men visste inte varför, berättar hon.
Sedan såg de en häst vid vägkanten.
– Det stod en lastbil på ena sidan vägen och en servicebuss på andra. Lastbilschauffören stod och höll i en häst. Jag har själv haft häst så jag hoppade ut och frågade om de ville ha hjälp. Så det blev mer av ett skiftbyte att jag tog över. De behövde åka vidare, men hade redan larmat polisen.
Hästen berättar hon var helt genomsvettig av stress.
– Hon hade fått panik och därför kutat. Men lugnade ner sig rätt snabbt när vi gick ned från vägen och ställde oss i lugn och ro. Hon var jätteväluppfostrad och behjälplig fast att hon hade ont och var stressad.
Hästen hade flera sår men vad Amanda Östergren kunde se var hästen inte allvarligt skadad.
– Hon hade lite småsår på ena frambenet, och det högra bakbenet var på insidan rätt uppsnittat och blödde en del. Det kan vara att det behövdes sy. Antagligen hade det hänt innan då hon sprungit genom skogen. Hade det varit i trafiken hade det nog varit mer och på utsidan på kroppen.
Efter omkring en timme kom ägaren till platsen.
– Hon hade varit runt och sökt efter hästen. Men råkat leta åt fel håll. De hade varit ute i skogen och sedan hade något skrämt hästen och gjort att hon stack. Det är sådana ögonblicksmoment att man inte hinner reagera. Så ägaren var överlycklig och jätteglad att någon hade hittat hennes häst. Väldigt tacksam.
Men för Amanda Östergren var det en självklarhet att hjälpa till.
– Hade det hänt min häst hade jag själv velat att någon skulle stanna, köra den någonstans eller gå med den till närmsta hus för att fråga om de visste vems det var. Så jag gjorde bara det jag hoppas att någon skulle ha gjort för mig i en liknade situation.
Redan tidigt på eftermiddagen var hästen tillbaka i sitt stall. Hur det gick sen är oklart.
– Vi glömde utbyta namn. Ägaren fick mitt telefonnummer men jag tänkte inte på att ta hennes. Jag har försökt leta men har inte hittat. Jag skulle bara vilja veta hur det gick sen.