En man sitter vid ena busshållplatsen i centrum. Han tänder en cigarett och följer bilarna som passerar med blicken. Det visar sig att han väntar på sina barn, som snart kommer med buss från skolan.
– Jag vill inte att de ska gå ensamma hem, utan skjutsar dem med bilen.
Han berättar att händelsen i lördags är anledningen. Den har fått honom att bli försiktig.
– Jag är rädd, mycket rädd, tillägger han. Alla är rädda, i hela samhället, hinner mannen tillägga innan bussen kommer och han vinkar glatt till sina barn.
Det visar sig att det är många människor som känner en rädsla efter det som hände i lördags, när en man i 40-årsåldern knivskars i korsningen Storgatan-Strandvägen. Händelsen har blivit det stora samtalsämnet. Det är liv och rörelse i den butik som ligger i anslutning till platsen där den skadade hittades. En kund handlar citroner, en annan tomater och tunnbröd. Här vet alla vad som hände i lördags.
– Jag hörde bråket här bakom huset, säger en man. När jag tittade ut såg jag fem-sex personer och hur en man höggs med en kniv. Jag ringde direkt både ambulans och polis.
Han berättar vidare hur han såg mannen ramla i gatan, hur han och en polis hjälpte den skadade mannen in under tak, där han senare togs omhand av ambulanspersonalen. Bilder i telefonen gör det hela verkligt igen.
– Ingen vet vem den skadade mannen är, eller han som knivskar honom. Men det finns en uttalad rädsla för att det ska hända igen.
– Det här är inte alls bra att det hände, tillägger en annan man. Jag grät jag också.
På gatan utanför kommer Inger, som blev vittne till stora delar av det som hände i lördags.
– Jag bor där, på andra sidan, säger hon och pekar mot ett av husen. Vi kom precis lagom från kyrkogården, när gatan spärrades av. Lite senare satt jag i vardagsrummet och såg när polisen kom, de hade både hjälmar och sköldar som skydd. En stund senare kom de ut med en man emellan sig. Det är så tråkigt när något sådant här händer, det blir så mycket prat på en liten ort som Virserum.
Anita och Sivert Bergström är lite inne på samma sak.
– Vi fick höra på radion att det var ett "större bråk", benämnde de det som, och senare såg vi hur Storgatan var avstängd. I övrigt vet vi ingenting om det inträffade. Rädda känner vi oss inte, men det är jättetråkigt att det ska behöva vara så här.