– För oss känns det skönt att få någon form av upprättelse, att någon ser på allt med samma ögon som vi, säger pappa Kent Andersson.
Det har gått lite drygt två år sedan Moa Andersson somnade in i sviterna av en medfödd hjärnsjukdom. En kväll i mars 2017 gick hon och lade sig med huvudvärk, efter att hon varit i ishallen för att heja fram ortens hockeylag, och vaknade aldrig mer.
– Moa hade opererats två gånger, båda att betrakta som lyckade, men på våren innan hon dog såg vi alla symptom komma tillbaka, skakningarna, motoriken försämrades ytterligare liksom minnet, säger mamma Carin Närklin Andersson. Så vi började kämpa för att hon skulle undersökas på nytt och kontaktade neurokirurgiska kliniken i Linköping.
En remiss skickades till slut, men då till barnavdelningen. Eftersom Moa fyllt 18 år var det "fel" avdelning och remissen skickades tillbaka, vilket fördröjde undersökningen ett par månader.
– Magnetkamera visade att det var täppt i kanalerna, men i brist på symptom ansågs det inte vara akut. Hon skickades istället till ögonspecialist som slog fast att trycket var lågt. Vi lugnades hela tiden med att ”har Moa inte huvudvärk eller kräkningar är det ingen fara” utan då kunde man skjuta på operationen. Och hela tiden fick vi höra att man inte kunde dö i detta – elva dagar senare avled Moa av akut övertryck i hjärnan.
Moa hann bara ha ont i huvudet och kräkas en enda kväll.
Kent och Carin fick rådet i Linköping att göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som slagit fast att handläggningen på neurokirurgiska kliniken inte var bristfällig, i de delar som granskats. I beslutet skriver man "Bedömningen att avvakta med operationen var enligt vetenskap och beprövad erfarenhet". Uppgifter, som enligt IVO, får stöd av vetenskapliga rådet i neurokirurgi Nils Wesslén som bedömer att "det var adekvat att inte operera omgående eftersom patienten inte uppvisade några nytillkomna symptom eller försämring av befintliga".
– Kanske har allt gått rätt till enligt dem, men det känns som en tröst att vi har Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, LÖF på vår sida.
LÖF:s specialist i neurokirurgi, docent Karl-Erik Jakobsson, har också gjort en medicinsk bedömning och han slår till skillnad mot IVO fast att "iakttagna symptom inte tolkats på det sätt som förväntas av en erfaren läkare". Han anser också att "dödsfallet med övervägande sannolikhet orsakats av patientskadan" och skriver att "MR-fyndet från januari 2017 borde föranlett åtgärd, antingen en operation eller inläggning av shunt inom två till tre veckor efter röntgen".
– Enligt oss var det fyra saker som gick fel. Hade bara ett rätt beslut tagits kanske Moa hade levt i dag, säger Kent och Carin.
Saknaden efter Moa är fortfarande lika stor, det är lika jobbigt, tyst och tomt som för två år sedan.
– Ibland kan man fortfarande tro att hon ska komma cyklande, med håret uppsatt i en tofs och vara lika glad som hon alltid var. Det är en ständig bearbetning och genom att göra en anmälan har vi fått föra fram vad vi känner, att vi tycker Moa möttes med nonchalans och att hennes sjukdom inte togs på riktigt allvar, säger Kent med allvar i rösten.
– Det vi hoppas med vår anmälan är att den ska göra skillnad. Så kanske ett annat liv räddas, säger Carin.