En lÄng rad olika lÀnder lÄg öppna för 25-Äriga Linnéa och hennes tvÄ Är yngre syster Amanda. Till den dagen som oron för coronaviruset spred sig.
â Första gĂ„ngen vi pĂ„ allvar hörde talas om coronaviruset var nĂ€r vi Ă„kte pĂ„ en motorcykeltripp upp i bergen i norra Vietnam, och guiden förslog att vi skulle ta oss till kinesiska grĂ€nsen, berĂ€ttar LinnĂ©a. Vi sĂ„g Kina framför oss nĂ€r vi blev stoppade av polis, men dĂ„ var det mer att de var rĂ€dda för att vi bar pĂ„ smittan och skulle föra in det i landet.
Linnéa och Amanda Àr uppvuxna i Virserum, men bodde sedan nÄgra Är tillbaka i Göteborg. BÄda sade upp sina lÀgenhetskontakt och jobben som förskollÀrare respektive servitris, för att förverkliga drömmen om en lÄngresa tillsammans.
â Vi hade tĂ€nkt vara borta lĂ€nge Ă€n. Vi planerade Ă€ven Bali, Filippinerna och Australien. IstĂ€llet sitter vi hĂ€r i en liten stuga utanför Vimmerby, omgĂ€rdad av skog och funderar pĂ„ hur det egentligen kunde bli sĂ„ hĂ€r, sĂ€ger LinnĂ©a, som satt sig i frivillig karantĂ€n tillsammans med systern.
Resan började i Kambodja, dit ocksÄ mamma Sofia Velinder följde med. Följt av Thailand och Vietnam pÄ egen hand.
â Ju lĂ€ngre söder ut vi kom i Vietnam desto mer mĂ€rkte vi av smittan. Men vi hade verkligen tur, hela tiden vi lĂ€mnade en plats stĂ€ngdes allt ner, i princip bakom ryggen pĂ„ oss.
â Sista dagarna i Vietnam tvingades vi ha munskydd, de tog hela tiden tempen pĂ„ oss och hĂ€llde handsprit pĂ„ vĂ„ra hĂ€nder sĂ„ fort vi skulle Ă„ka taxi, handla eller Ă€ta pĂ„ restaurang. Typ alla var rĂ€dda för oss. Jag rĂ„kade nysa i mitt munskydd i en galleria en gĂ„ng, berĂ€ttar LinnĂ©a. DĂ„ sprang alla bort ifrĂ„n mig.
Bali stod pÄ tur, men det fick bli Thailand en vÀnda till. Det kÀndes tryggare och lÀttare att ta sig vidare dÀr ifrÄn.
â Det var jĂ€ttestor kontroll av alla inresande pĂ„ flygplatsen. DĂ„ hade det blivit mer "hysteriskt" dĂ€r ocksĂ„. Barerna stĂ€ngde, lika sĂ„ restaurangerna och turistattraktionerna. Bara take away var öppet, sĂ€ger LinnĂ©a.
â Det var jĂ€ttedeppig stĂ€mning och ovisst. Corona var det enda folk pratade om, sĂ€ger Amanda.
80 dagar efter att de lyfte förvÀntansfulla med ryggsÀckarna packade för deras livs Àventyr fick allt ett abrupt slut, med en vÀxande oro om att inte lyckas ta sig hem.
â Vi gick ifrĂ„n att bo pĂ„ fulla hostels, med fullt av folk pĂ„ gatorna till att allt stĂ€ngde ner och vi satte oss i karantĂ€n i skogen.