En sista dans

Det är inte många själar som tagit bilen hem efter att ha svängt sina lurviga på stora dansbanan i Hultsfreds Folkets Park. Ändå känns det helt rätt att plåta här då vi tar farväl av den sista tillverkade Volvo C70:n. Svängen gick nämligen som en dans - fast visst märks det att min partner börjar bli lite till åren. Utseendet bjuder visserligen på sköna rytmer, men insidan känns som en gammeltjoa. Det är inte utan visst vemod vi bjuder upp den första generationens Volvo C70 till en sista dans!

Foto:

Volvo2005-10-06 07:04

"Stora dans" har varit startgropen för många popband eftersom det är lite av en rookiescen där stjärnor föds i samband med festivalen i Hultsfred - alla som gillar Bob Hund vet ju att det var här det började. Men den här gången är paviljongen inte början på något nytt, utan snarare ett avslut för bilmodellen som förändrade hela världens syn på Volvo. Sossecontainerns dagar tog definitivt slut och istället lanserades en ursnygg cabriolet för kunder som spelar moderatbandy (alltså golf)

En rak höger
Det var på håret att vi aldrig fick uppleva någon Volvo C70 historien började nämligen med ett praktgräl i värsta såpastil. Uddevallafabriken stod nämligen för tillverkningen och tvisten handlade om ägarförhållandena. Anläggningen styrdes nämligen under en kaotisk ledning bestående av affärsmannen Tom Walkinshaw i ena ringhörnan (51 procent) och Volvo i andra (49 procent). När gonggongen ljöd ville dock göteborgarna pruta på betalningen för bilarna och den stentuffa motparten svarade med en rak höger: alla leveranser stoppades och tusen anställda permitterades. Autonovafabrikens dödsstöt var ytterst nära och lösningen blev att skotten i kilt köptes ut för hundra miljoner. Tack vare det får vi uppleva dofter av koskit och kaprifol i vår medelhavsblå Volvo C70.

Sitter i klistret
"Ingen bil är så bra som den sista" är ett populärt ordspråk i bilvärlden. Vår testvagn lever verkligen upp till devisen eftersom det är en toppenbil och definitivt den sista som lämnade rullande bandet efter nära tio år i produktion. Den tidlösa formen står sig fortfarande och det är verkligen äkta skönhet helt utan silikon. Däremot har tiden sprunget förbi interiören: instrumenteringen känns stenålders och mittkonsolens gräsliga surroundhögtalare tycks vara ditsatt med Karlssons klister.
Men även i framstolarna sitter vi som fastklistrade, i positiv bemärkelse.
Fåtöljerna är grymt bekväma och håller ett stabilt grepp om kroppen. Vad man ska säga om tygsuffletten? Ja, det är ju charmigt men knappast lika användarvänligt som en plåtcabriolet. Under huven på testbilen arbetar femman på 200 hästar och det är en seriös körmaskin. Så nu återstår bara det svåraste - att säga tack och farväl till en blivande klassiker. Av plåt är du kommen och till plåt skall du åter bli!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!