Vilket flyt, Volvo!

Nu behöver man inte längre gå över ån efter vatten - man kan faktiskt köra. Volvo bygger nämligen nya "broar" mellan glesbygden och storstan med faceliftade XC70. Det är en mullig mansgris som inte ryggar tillbaka för småländska skogsvägar vars beläggning sett sina bästa dagar. Vi har kavlat upp flanellskjorteärmarna, spottat i nävarna och vågat oss ut till platserna som gud glömde. I alla fall med tanke på att navigationssystemet tappat fotfästet!

Foto:

Volvo2004-09-10 07:12

Om fyrhjulsdrivna bilar finns många myter och fördomar. Du har säkert hört att det bara är tystlåtna norrlänningar, som envisas med att bo i Porjus, som behöver klättra fram på alla fyra. Men budskapet "driver" med dig. Det är nämligen lika tryggt, praktiskt och säkert för alla - vart man än bor. Så vi tog med ett glatt humör och reste till Porjus, fast mitt i mörkaste Småland. Den enda likheten med kraftsamhället vid Luleälven är tillgången på ilskna mygg?
Tankarna far genom våra huvuden då det plötsligt börjar knaka oroväckande från vår fotoplats: en gammal träbro. Förra gången en rikskänd motorblaska skulle plåta en Volvo XC70 så slutade äventyret med att bilen sänktes i vattnet strax utanför Skagen "Men det blev bra vattensprutbilder" sa kollegorna. Ja, tills hela bilen slukades av Skagerrak - det gick dock bättre för oss och vår testvagn på tolv tusen komponenter. Men nu har 3 500 delar bytits ut och designmässigt upptäcker det tränade ögat en ny grill, snyggare stötfångare, maffigare hasplåtar, takräcke i aluminium, backspeglar från XC90 och strålkastare med klarglas. Det handlar alltså mest om kosmetika, men visst blir den vacker med allt spackel.

Fuska riskfritt
Det är lätt att trivas i kupén, instrumentpanelen består (som vanligt) av funktionella knappar och lättlästa mätare.
Materialvalen gör bilen tämligen oöm och den är naturligtvis med avsikt gjord för att klara tuffa tag. Sittkomforten är dessutom utmärkt såväl fram som bak, och på den nya mittkonsolen sitter ett rejält handtag man kan hålla fast sig i när det går undan i terrängen. Det går åt - under huven arbetar nämligen en urstark dieselfemma. Effekten är 163 hästkrafter och fartresurserna är fullt tillräckliga: hundrastrecket klaras av på 10,5 sekunder och toppfarten är tvåhundra. Ändå sörplar testbilen i sig blott 0,76 liter per mil under blandad körning. Frågan är dock hur XC70 klarar livet bland lingonröda tuvor och på villande mo? Jo, det går alldeles utmärkt tack vare fyrhjulsdrift och en markfrigång på tjugoen centimeter.
Det blir dock värre i riktigt eländig terräng och elaka tungor kallar bilen för "fuskjeep" Men jag måste medge att göteborgarna fuskat så att det inte märks i första taget!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!