Mats Lindgren, kolardräng passar spisen och matar på med tyre för att bränna ur gaserna.
Det motsvarar nästan tre lastbilslass med timmer som entusiasterna rest till kolmilan Ingegerd. Alla milor bär kvinnonamn och oftast är det den namngivande som ska tända den.
– I år fick Inga Anrell Lindgren tända milan till "Du gamla du fria" på trumpet av Lars André och dragspel från orkestern. Svenska flaggan hissades under allsång av 48 närvarande, berättar Håkan Lindgren.
En timme senare pågår tätning av milan där små rökslingor letar sig ut bland den sandblandade kolstybben. Kolardrängen Mats Lindgren passar spisen som muras upp för varje mila, och som knackas sönder efteråt.Teglet återanvänds till nästa.
Han ser till att hålla spisen full med brinnande tyre, (kådrik tjärved som är lättantändlig).
–Tre timmar före milan tänds, så tänder vi här i spisen. Nu eldar vi ut gaserna så hon inte slår eld. Sedan väntar vi på att röken ska bli vit, att det har blivit ånga. Det är inte riktigt klart än. Det kan slå eld. Ingen mila är den andra lik och det är det som är spänningen. Var mila har sitt eget liv, skrattar Mats.
Det ligger mycket arbete bakom.
– Både före och efter, intygar han. Jag ringde min 92-åriga farbror en gång när jag skulle tända en mila, och skulle höra om han ville komma och titta. Håller du på med sån skit, svarade han då. Han hade själv fått vaktat milor som nioåring i mörka skogar. Det var hårt förr. Nu är det bara på lek.
Skymningen sänker sig och röken börjar sakteliga bli den rätta.
Nu ska milan övervakas dygnet runt. Det görs av tre personer, Håkan, Mats och Yngve. Två ska vara vakna hela tiden medans den tredje får sova några timmar tills han får byta av en annan.
– De första tre dygnen är kritiska. De kan vara luriga. Det kan poffa och bli brännhål som man måste fixa till. Milan lever och är i rörelse hela tiden. Det ska vara tätt, säger Mats.
En av tre kolarkojor på platsen. Här sover den tredje som inte har vakt för stunden. Två måste alltid vara vakna.
Utmaningen består i att inte somna ifrån. Skogsbränder var inte ett helt ovanligt inslag förr, på grund av kolmilor som fattat eld då den som vaktade blivit för trött och somnat. Om en och en halv vecka ska hon rivas.
Yngve berättar vidare att allt kol förr i de här trakterna gick till kolladan i Visskvarn. Det var torparnas inkomst, som de betalade sina arrenden med. Milorna var viktiga för deras överlevnad.
Storslagen underhållning på dragspel med Mona Lawrence, Per-Ove Gustafsson, Bernt " I Nockabo" Johansson samt Christer Lindstam.
– Idag är det mest för att det är roligt, och för att hålla kvar kunskapen. Vi får ju bra kol med, som inte består av importerad regnskog. En del vill vara vid Medelhavet, och andra i fjällen. Men jag vill vara här, avslutar Yngve.