Hela familjen drabbades av Covid-19. På bilden dottern Linda Andersson och Gunvor Jacobsson.
Det har gått lite drygt två och en halv månad sedan hennes man kom hem från jobbet sjuk i covid-19. Det var den 14 december.
– Carl-Inges symtom var som när han brukar bli dunderförkyld med lite feber. Jag trodde inte det var covid-19.
Tre dagar senare var både hon och dottern Linda sjuka.
– Samma dag som han testade sig blev vi dåliga, berättar Gunvor Jacobsson som arbetar i nattpatrullen i Kindas hemtjänst.
Dottern Linda fick bara hosta och ont i halsen i tre dagar, sedan var hon frisk. Gunvor hade ont i kroppen, fick feber och blev orkeslös. Så orkeslös att hon inte kunde gå nerför trappan från övervåningen när ambulansen kom för att hämta henne nära två veckor senare.
– Jag fick åka på rumpan ner. Jag kunde inte stå på benen för jag var så klen.
På Höglandssjukhuset i Eksjö var medicin- och geriatrikavdelningen omgjord till corona-avdelning. Där blev Gunvor inlagd och efter provtagning spände de snabbt fast en metallskena över ansiktet som blåste varm syrgas på henne.
Med en metallskena fast över ansiktet låg Gunvor Jacobsson i sju dygn med varm syrgas, vilket räddade hennes liv.
– Det blåste så kraftigt att jag fortfarande har elefanthud i pannan, säger hon och visar.
Hon hörde en sköterska som granskat hennes värden säga:
– Det här kommer bli nedsövning i alla fall. Det här kommer inte att gå.
– Då trodde jag att det var kört. Nu kommer jag att dö. Det här klarar jag aldrig om de ska lägga mig i respirator, tänkte jag.
Syrgasen gjorde det så varmt i rummet att Gunvor fick panik. Hon svettades ymnigt och blev så speedad av allt kortison hon fick att hon bara kunde sova tre timmar per natt, trots att hon fick sömntablett. I sju dygn låg Gunvor med den varma syrgasen som ständigt blåste i ansiktet. Men hon hamnade aldrig i respirator.
-Det är att spela rysk roulette med sitt liv och andras, att inte vaccinera sig, säger Gunvor Jacobsson som drabbades av Covid-19.
– När coronan kom förra våren så fanns inte den varma syrgasen. Nu visste man mer och i Eksjö fanns det fyra stycken. En var ledig när jag kom dit, säger hon med en blick som utstrålar "fattar du hur nära det var?"
Hon ryser till vid minnet innan hon tar till orda igen:
– Det de är rädda för är att man ska drabbas av en så kallad covidlunga. Då finns ingen behandling. Man dör när lungorna lägger av. En vän till familjen drabbades två veckor efter att jag kommit hem. Han klarade sig inte.
Efter sju dygn fasades den varma syrgasen ut och Gunvor fick vanlig syrgas istället. På den nybyggda ortopedkliniken som gjorts om till "efter covid-avdelning" låg hon sista dygnet. Sjuksköterskor fick komma in på sin lediga dag och tjänstgöra som undersköterskor på grund av personalbrist.
– Det var många i personalen som hade drabbats också. Det är inget att leka med. Jag blir så förbannad när folk är nonchalanta. Flera gånger har jag hört: "får jag det så får jag det, dör jag så dör jag." Som om det bara skulle röra den enda personen.
Gunvor Jacobsson låg på sjukhus under nyår men fick komma hem med livet i behåll.
Gunvor hade tur. Hon överlevde och har inga direkta men.
– Jag har inte fått tillbaka min kondition. Jag kan gå upp och ned i trappan tills det svartnar för ögonen på mig, men jag kämpar på. Det är en lurig sjukdom som slår så olika. Och det kan jag säga, jag vill inte ha det igen, säger hon med eftertryck.
Upplevde du ändå att du kände dig i trygga händer på sjukhuset?
– Ja, det måste jag säga att jag gjorde.
Hon är tydlig med vad hon tycker om covidvaccinering.
– Man kan få covid-19 igen. Jag kan inte se en enda anledning till att inte vaccinera sig. Jag ska ta sprutan. Att inte göra det är att spela rysk roulette med både sitt eget liv och andras.