När tidningen gör ett nedslag vid Råås kvarn råder kvarnvecka. Camilla Kall Gunnarsson är ordförande i föreningen Råås Kvarns vänner:
– I år kör vi med halverad styrka. De äldre håller sig hemma på grund av coronarisken. Av samma skäl har vi i år köpt in en stor Muurikkahäll som maten lagas på utomhus, samt ett partytält. Inne i ladugården blir det för trångt annars, berättar hon.
Ladugården var avsedd för att hysa två mjölkkor, en gris samt lite höns åt mjölnaren och hans familj. Sedan Råås Kvarns vänner ockuperat den vecka 29 de senaste 41 åren har den fått agera matsal och sovstuga istället. Bakom husknuten finns det en utomhusdusch som till och med har varmt vatten. Ladugården ligger högt och man ser mjölnarbostaden och den inbjudande dammen som reglerar vattenflödet till kvarnen längre ner på området.
Vartannat år är det kvarndagar här, då det är öppet för allmänheten och området är fyllt med hantverkare och utställare som säljer och visar sina alster.
Då säljs det rökta fläsket från rökhuset och nymalet mjöl från kvarnen. Det brukar växtfärgas garner och i fjol sattes en bit gärdesgård upp inför besökarna.
– Det är ju tur att det är kvarndagar först nästa år, när det här året är som det är, säger Camilla.
De som deltar sover kvar. Här äts det gott och goda drycker blir det också.
I år var det prioritet på slåtter och städning av området. Egentligen skulle de ha byggt en ny underliggare på kvarnrännan, men på grund av coronan blev de för få, så det får vänta till nästa år.
Mikael Karlsson som är smeden i gänget berättar:
– Vi har fortsatt med en gärdesgårdsrenovering och tillverkat en ny grind. Till den har jag idag smitt 52 spikar och en hasp. Jag har också tillverkat gångjärn till rökhuset. Under veckan blir det att göra en del beslag till dammluckorna.
Mikael Gunnarssons far Göran, var den som startade alltihop under hösten 1978 tillsammans med Börje Samuelsson och Urban Olsson, då taket på kvarnen behövde bytas. Urban fick avstå i år på grund av pandemin.
Han berättar på telefon:
– Det var ju ingen som förstod hur mycket arbete det skulle bli. Jag föreslog att vi skulle göra det osett. Börje visste ju hur det såg ut.
Han hade varit där och frågat om att få hyra mjölnarbostaden som sommarstuga. Han var ju ytterst kunnig och ambitionen var att få igång kvarnen.
– Tanken var att det skulle blivit ett AMS-projekt för arbetslösa, men i Ydre blev det aldrig några arbetslösa som var så arbetsföra att jobbet kunde göras, säger Urban och får ett skrattande bifall från de andra.
Istället samlade de ihop några stycken för att få det gjort.
– Jag tog med Utterström från kontoret och så började vi resa byggnadsställningar den första arbetsveckan ihop med Börje och Göran. Då var vi fyra gubbar.
Därefter har det fyllts på. Men inte hur som helst. Oftast får de tilltänkta komma dit som gästarbetare och visa vad de duger till. Ingen har någonsin föreslagit en ändring av vecka 29 och ingen har frivilligt slutat sedan 1980-talet. Men några vänner har de mist under åren genom dödsfall.
– Jobbet tar aldrig slut, konstaterar Urban efter 41 år.
För tre år sedan fick de ett oväntat jobb. Hela ena gavelväggen av sten rasade och låg i en hög på marken. Då blev det att lägga pussel ihop med Länsstyrelsens utsända. Stenarna numrerades efter gamla foton och sattes upp igen exakt som förr.
