Där väggen en gång var blir det nu ett foderbord till. Tre skrapgångar ska det bli när det blir lösdrift i Fundsboda.
Det råder full aktivitet på gården Fundsboda som ligger i Svinhults socken. En betongbil är på plats och två snickare med praktikant bygger ut ladugården. Där ena ytterväggen länge varit, ska det bli ett foderbord. Tre skrapgångar gjuts och det blir lösdrift med 48 liggbås. Det blir mer lättskött. Det behövs för att Mattias ska kunna jobba mer i skogen.
–Jag utökar på det viset att jag behåller ungdjuren nu, så de är med fram till slakt, berättar Mattias Hultgren, 34.
Det byts bärstolpar till bärlinor och gjuts i omgångar. Bygget rullar på bra.
– Djuren ska stallas in senast första november. Jag är inte orolig. De är jätteduktiga, praktikanten verkar lika duktig som de andra. Det är en jädra fart på alla tre, konstaterar Mattias när han blickar ut över bygget. Betong till foderbordet slätas ut för hand. Killarna är noggranna.
Här blåser förändringens vindar. Ett generationsskifte är på väg att äga rum. Igen. Föräldrarna ska flytta ut och han ska flytta tillbaka.
Herefordtjuren Kalle är snäll (än så länge) och vill gärna bli kliad bakom örat och under hakan.
Brodern Magnus tog över 2016 men var med mycket tidigare ihop med fadern John-Ivar.
– Han körde också i skogen och var längre kommen i livet och ville göra något annat.
Men en svår olycka i januari 2019 vid en obevakad järnvägsövergång utanför Kisa, tog hans liv och Mattias fick snabbt ta över.
– Jag tvekade aldrig. Jag har varit inne lite på lantbruk hela tiden. På vårarna var längtan ut till åkrarna stark när jag satte mig i skogsmaskinen. Med jordbruket är man väldigt uppbunden och jag var inte redo för det innan. Efter att ha fått barn så har det dragit mer och mer åt lantbruket och det har känts viktigt att ha djur.
Dottern Hilma har flaskmatat den här kalven ihop med farfar John-Ivar. Nu söker den kärlek i hagen så fort den kan.
– Hade inte brorsan tagit över så hade jag nog gjort det innan, men han ville ju. Jag har svårt att se att det inte skulle bedrivas lantbruk här. Men sen blev det som det blev.
Utan Magnus blir sig inget likt mer. Han fattas.
– Det var jättejobbigt i början att gå här och göra hans jobb. Vi hade ju jakten ihop med. Älgjakten blir aldrig densamma, det blev väldigt tomt efter honom.
Mattias Hultgren får snart nära till jobbet. Kanske i början på nästa år att han och familjen kan flytta till gården.
Ett och ett halvt år har gått sedan olyckan och för ett år sedan stod han själv som arrendator. Han bor nästan 2,5 mil ifrån gården och det har varit jobbigt. Efter en heldag i skogsmaskinen och sedan se till djuren har givit honom långa dagar. Borta från familjen. Nu har föräldrarna hittat sig ett hus i Österbymo, så flytt för Mattias tillbaka till gården ska det bli.
– Vi skyndar långsamt. Jag skulle gärna bo här nu men allt måste få ha sin tid. Att bo på gården ska bli så otroligt skönt. Då kan jag gå och pyssla vidare med djuren efter att ha varit med sambon Anna och sövt barnen Hilma 4, och Estrid 2,5 och de kan vara mer med mig och djuren. Bonusdottern Linda 13 år, gillar tanken att bo på en gård.
– Ja, hon ska bli bonde säger hon. Så där får jag nog lite hjälp, säger Mattias.
En minilastare kommer väl till pass på gården.
Han hade gärna sett att föräldrarna fanns kvar närmare både för att barnen lätt skulle kunna vara med dem, men också för att han själv lättare kan hjälpa dem.
– Vi får se hur det blir. Jag har mycket hjälp av farsgubben så hur ska det bli sedan?
Farmors mormor var den första i släkten som drev gården. Mattias är därmed bonde i femte led.
– Att vilja ge mina barn den fina uppväxt som jag har fått är väl ett bra betyg att ge sina föräldrar?
Arrendatorn på Fundsboda, Mattias Hultgren. Bonde i femte generation.
Ser du inga risker med att satsa nu?
– Nej det skulle i så fall vara om jag blev svårt sjuk eller att jag skulle råka ut för något, men nej. Mat måste vi ju ha.