– Sedan hösten 2019 har Ydre kunnat erbjuda Cope, säger Anna Karlsson som är familjebehandlare i kommunen och en av programmets två kursledare.
Cope står för Community Parent Education. Programmet kommer ursprungligen från Kanada. Det övergripande syftet är att ge föräldrar verktyg att förstå och hantera sina barns beteende.
Johanna Wagner har bott i Österbymo i två år och har varit med sedan höstens kurs startade. Anledningen till att hon går kursen är att hennes 7-åriga son Leo Olsson ibland får raseriutbrott. Genom kommunens resursteam fick Johanna Wagner erbjudande om att gå kursen.
– Men man behöver inte ha jätteproblem för att gå den, säger hon.
Syftet med Cope-programmet är att förbättra föräldrarnas förmåga att hantera typiska vardagsproblem och konfliktsituationer. Man vill förbättra samspelet och minska konflikterna. Programmet syftar också till att utveckla stödjande nätverk och att informera om samhällets stödinsatser.
– Det handlar mer om att få stöd och hitta verktyg för sådant som kan vara allmänt besvärligt när man har barn, som läggdagsrutiner och tandborstning, till exempel, säger Johanna Wagner.
– Tanken var att både barnens pappa och jag skulle gå, men han blev lite skrämd av alla kvinnor på kursen, säger Johanna Wagner och fortsätter:
– Men jag bollar mycket med honom, vi brukar få hemuppgifter som vi diskuterar. Det senaste vi testade var att ställa en timer för speltid på kvällen. Det fungerade jättebra!
Anna Karlsson och Therese Forssmed Svanberg är kursledare. De har båda gått Cope:s kursledarutbildning i Malmö. Båda jobbar som familjebehandlare på kommunens resursteam.
– Kursen är öppen för alla. Den är kostnadsfri, just för att alla ska kunna vara med, säger Anna Karlsson.
Man kan delta på upp till nio möten. Johanna Wagner tycker att man i gruppen bemöter varandra med stor respekt.
– De andra kommer med jättebra förslag! Själv är jag lite blyg, så jag vågar inte dela med mig lika mycket, säger Johanna Wagner.
– Kursen är väldigt deltagarstyrd. Något som ofta kommer upp är skärmtid och hur man ska begränsa den, säger Anna Karlsson.
Johanna Wagner har bara ett par möten kvar. Hur det kommer att kännas när kursen är slut kan hon inte riktigt svara på.
– Jag kommer att sakna gruppen och det stöd jag får nu. Men jag hoppas att vi deltagare fortsätter att hålla kontakten! Det har verkligen gjort skillnad för vår familj, säger hon.