Tillsammans med sambon Mujo och sönerna Daris och Kenan, bor Nicole i en villa i Österbymo. Just nu är hon föräldraledig ett par månader till innan hon ska gå tillbaka till jobbet som undersköterska.
– Jag längtar ut nu, till att träffa folk och hjälpa människor igen.
Ett av rummen har hon inrett sin ateljé med ritbord, lampa med förstoringsglas samt en höj- och sänkbar kontorsstol. Det är här inne som hon skapar personliga presenter i form av porträtt. En kattsäng finns här också.
– Ja, jag har en egen uppfödning av ragdollkatter också, berättar Nicole och tar fram ett porträtt som hon målat av sin avelshane Giro.
Han kommer från Polen och är nyligen importerad. I ateljén vakar en lejonhanne bakom glas och ram. De flesta verken har annars flyttat härifrån då de har varit beställningar.
– Det är ofta porträtt på ett bortgånget djur, eller på favorithunden eller katten till en födelsedag. Men jag målar människor också.
Nicole älskar djur och ville från början bli veterinär, medan hennes lärare ville att hon skulle satsa på sin konstnärliga talang.
– Det blev inget av det. Jag studerade först hundsport och sedan till undersköterska istället, skrattar hon.
Efter det har hon byggt på med studier som SPA- och hudterapeut.
– Men det är svårt att kombinera med småbarn så det får komma lite längre fram, konstaterar hon.
Men hon har i alla fall haft möjlighet att lägga lite mer tid på konsten och börjat måla mer realistiskt. Hon använder torrpastell och färgpennor en del.
Vad är det som gör att du tycker om att måla?
– Det blir en stund för mig själv då jag kopplar bort allt annat.
Hon målar varje dag och har ännu inte haft någon utställning men skulle gärna vilja ha en. En del porträtt är svåra att skiljas ifrån.
– När jag granskat djuret så in i minsta detalj så fäster jag mig vid det. Då kan det vara svårt.
Vad är den största utmaningen med att måla just porträtt?
– Det mest utmärkande uttrycket är ögonen. Det är det viktigaste att fånga, djurägarna ska känna igen sina djur. Ibland är inte alla bilder så bra som jag får att måla efter, då är det viktigt att jag har fler att välja mellan så jag kan få fram det rätta uttrycket.
– Drömmen är att kunna leva på min konst, det strävar jag absolut efter. Jag trodde aldrig att det fanns ett så stort intresse för mina målningar som det gör.