I veckan samlades vänner från trakten, Värnamo och Jämtland för att jaga hos Johan Arvidsson och Sandra Ljung I Hermannebo.
Området på 200 hektar skog och åkermark räckte långt för att ge sex skyttar och fyra hundar en coronasäker jaktdag.
Sandra Ljung berättar:
– Det går ju inte att träffa någon inomhus i dessa tider, åtminstone gör inte vi det. Att jaga tillsammans är ett fantastiskt sätt att umgås. Vi fikar ute och grillar korv och pratar mellan passen. Under jakten har vi flera hundra meter till varandra, så det känns smittsäkert.
– Efter jul har grisarna bökat upp något fruktansvärt och förstört stora områden för oss. De har bökat både uppåt och ner mot sjön. De går hårt åt vallen, vilket kräver mycket extrajobb innan man kan så där igen, fortsätter Sandra.
Jaktdagen bjöd på strålande sol och mycket frisk luft. Efter förmiddagskaffet hade de just kommit överens över radion om att avsluta där de var och istället börja söka igenom ett nytt område.
Då fick Sandra ett anrop om att ett vildsvin var på väg emot henne, just som hon skulle packa ihop sitt gevär. Jakthunden Tesla, en östsibirisk lajka, hade stött upp en gris som legat och tryckt mot en sten och som nu satte av mot Sandras håll.
Pulsen steg.
– Men det kändes inget vidare när grisen kom med hunden bakom. Man vill inte skjuta då, med risk för att skada hunden. Men Tesla vek av åt vänster, kanske hade hon fått sig en törn av vildsvinet och då sköt jag, berättar Sandra.
Vildsvinet som var en galt, föll bara fem meter från Sandra. Ett välriktat skott som hade träffat rakt i hjärtat skulle det visa sig.
– Jag är ingen van jägare. Det är klart jag fick puls och var på helspänn. Vi behövde vara två stycken gott och väl, för att få upp den på fyrhjulingen, men jag vet inte hur mycket den vägde.
Innan dagen var slut hade skyttarna fällt inte mindre än sex vildsvin varav fem var galtar samt en gylta. Trikinprover togs som sig bör och skickades för analys. Sms-svaret lät inte vänta på sig och påvisade inga trikinfynd på dessa vildsvin. Så de kan lugnt läggas i frysen.
– Vi startade halv nio på morgonen och kom in åtta på kvällen, så jag kan säga att vi somnade gott av all frisk luft vi fått. Och det måste väl vara bättre att äta upp köttet vi får från naturen, än att de ska förstöra, säger Sandra