Inget jobb kan vara bättre, säger en glad Pär Fransson.
Han är ett välkänt ansikte då han varit kommunchef i 34 år och planeringssekreterare under de sista åren. Han kom först in som vikarie för kanslichef Kerstin Olsson. Kanslichef skulle senare bli kommunchef. Idag är den rätta titeln kommundirektör.
– Men det bryr vi oss inte om här, skrattar Pär. Vi är inte så märkvärdiga i Ydre. Så det heter kommunchef här än.
Skrattet är alltid nära. Han är en glad man. Inte för att han ska gå i pension. Nä, det har han inte längtat till.
– Det är ett hur jäkla roligt jobb som helst. Det händer alltid olika saker och man träffar folk. Det är jättetrevligt. Sådana kontakter kommer man ju inte ha sen.
Han har knåpat ihop en lista med 48 punkter till sin efterträdare på saker som ingår i hans tjänst.
– Vissa saker gör man hela tiden och andra bara en gång om året.
Vad tänker du på särskilt när du minns vad du varit med om de här åren i kommunen?
– 2015 var nog det mest darriga. 65 stycken 15-åriga ensamkommande pojkar skulle komma. Hur skulle folk reagera? Hur skulle vi kunna anställa så mycket folk som behövdes för att klara det? Hur skulle det gå ekonomiskt? Var skulle de bo?
Allting löste sig.
Ydre är bra, konstaterar Pär Fransson som snart går i pension.
– Balkankrisen var också en stor grej, men de blev väldigt fint integrerade här. Flyktingförläggningen ihop med Kisa och Boxholm var också en oro. Många människor från olika länder och kulturer skulle in i de tomma lägenheterna. Många familjer var väldigt traumatiserade och det var oro för ekonomin, minns han.
Bygget av Kulturverkstan kommer upp. Det som idag är en teaterscen och digital biograf med 300 sittplatser.
– Ja, där var jag skeptisk. Hur skulle det gå? Men det blev ju helt fantastiskt och har betytt jättemycket för Ydre och dess ungdomar. Det har verkligen blivit en tillgång för Ydre.
Han har inte längtat efter sin pension, men nu är den här. Kanske blir det att segla lite mer? Funderar Pär Fransson.
Vad skulle det innebära om Ydre inte längre skulle vara en egen kommun, som ofta diskuterats?
– Mycket av servicen skulle försvinna. Ingen vårdcentral, inget apotek eller systembolag. Jag är ganska säker på att högstadiet också skulle försvinna. Det är tveksamt om Solängen skulle vara kvar då den också är beroende av att vi har räddningstjänst nära. Skolan i Hestra också. Ydreborna har verkligen inte förlorat på att ha en egen kommun.
Något du önskar att kommunen åstadkommit?
– Jag hade önskat en tradition här av att bygga mer på de kulturella värdena. Det har inte satsats på det estetiska.
Under 34 år var han kanslichef/kommunchef. De sista åren har han varit planeringssekreterare.
Han har varit med om 21 val varav tre folkomröstningar.
– Kommunen administrerade kyrkovalet ända tills vi skildes åt. Vi har haft erfaret folk som varit valförrättare så det har gått bra. En gång blandade vi ihop Svinhult med Österbymo men det redde vi ut.1980 var det kärnkraftsomröstningen. 1994 var det om EU-inträde eller ej. 2003 var det omröstning om euron.
– Jag hade hoppats på ett extraval, för det har jag aldrig varit med om. Som administratör hade det varit skoj, men det är ju heltokigt annars, skrattar han.
Han är social även på fritiden. Med grannarna i Tullerum odlar han potatis, de har varit med och byggt en rondell och arrangerat olympiska spel. Dessutom har de sällskapet Norra Vis senapsvänner.
– Där kan man få en pilsner också, skrattar Pär.
Vad ska du göra som pensionär?
– Lena (frun) vill ha ett hönshus. Jag tycker om att bygga men Lena vill inte ha fler hus än så. Jag får väl hålla på i min lilla skog. Det är så roligt. Jag har en egen liten plätt att sköta om. Jag får köra min lilla traktor. Kanske vara på sjön mer.