Olle Forsell firar ett lugnt nyår.
Olle vet vad smällare och raketer runt nyårsfiranden kan göra med en hund.
– Jag bodde en vinter i Österbymo för 23 år sedan. Jag fick då en hund fullständigt förstörd då ungarna på gatan smällde smällare och raketer i flera veckor. Det var en jättefin hund, men den blev helt förstörd.
Efter det nyårsfirandet var det inte längre möjligt för Olle att jaga med hunden som var av rasen Nova Scotia duck tolling retriever.
– Den klarade inte att höra ett skott, då sprang den hem.
Olle Forsell med sin krog i bakgrunden bakom grillkåtan.
Grannarna är snälla och det är långt till dem från Kalvefalls gård, så hundarna slipper höga ljud från nyårssmällare och fyrverkerier.
Så hur ser det ut för en hundägare som kommer hit på nyår?
– Vi ordnar något gott att äta, vi ska ju äta själva också. Det blir nere på krogen, berättar Olle som har sin krogverksamhet i skogen.
Här har nyss julbordssäsongen avslutats med matvaror från den egna gården. Kött från fjällkor och Linderödsgrisar bland annat.
– Har man en bussig hund som inte river stället, så är de välkomna in på krogen också, säger Olle.
Olle Forsell hade tidigare en hund som mådde dåligt av nyårssmällare och fyrverkerier. "Den blev helt förstörd".
Han har haft ridturism på gården i många år och därefter vandrarhem i STF:s regi. Nu är det lugnt på anläggningen och då finns det ju plats för nyårsfirare med hund.
– Eftersom jag har haft vandrarhem så har jag bäddar med dusch och toalett på rummet, samt tillgång till kök. Jag har gjort så här i alla år sedan jag fick det i ordning. Jag har inte erbjudit folk med skotträdda hästar att komma, då det lätt kan bli stökigt med nya hästar, men för folk med hund går det bra att komma.
Syftet är inte att tjäna pengar på nyårsfirandet, utan det är omsorgen om djur och djurägare som är i fokus.
– Om hundägaren är orolig känner ju hunden det. Då kan dåliga tankar, som skapar oro, accelerera fram till nyår, säger Olle som har egna erfarenheter.
Selo, en 17-årig fransk basset bryr sig bara om mat nuförtiden.
Vid dörren står Olles egna gamla hund Selo och gnyr. Han är en 17-årig fransk basset som lever ett pensionärsliv på gården. Han tillhör de lyckligt lottade hundarna som inte bryr sig om skott, han är mest intresserad mat och nu tycker han att det är dags att äta.
– Han har inget emot att det kommer fler hundar till gården, han bryr sig helt enkelt inte om det. Förra året var sista gången han jagade. Han gav upp och gick hem och nu bryr han sig inte längre. Nu kan han gå lös på gården, berättar Olle om sin gamle vän.