"Vi umgås nästan aldrig på fritiden, jag och Camilla. När vi nu har fritid, vad är ens det?", säger Annika och skrattar.
Brostorps gård är en lantlig idyll, som har funnits i släkten Ydrestrands ägo i drygt 100 år. Sedan 2013 är det Camilla och hennes make Magnus som äger gården.
Här finns både gårdsmejeri, gårdsbutik, sömnadsföretag, lantbruk, skogsbruk och ett sommaröppet kafé. Lantbruket och mejeriet startades upp av systrarnas föräldrar, Anita och Bo Ydrestrand, på 80- respektive 90-talet. I dag är det alltså deras döttrar, systrarna Camilla och Annika, som driver varsin av verksamheterna – och har startat fler.
– Det som jag tycker är väldigt positivt med att jobba så här, med familjen, är att vi får träffa varandra så mycket i vardagen, säger Camilla.
Tillsammans med Magnus ansvarar hon för gårdsmejeriet, gårdsbutiken, kaféet och skogsbruket. Lantbruket arrenderar de ut till Camillas lillasyster Annika och hennes make Thomas.
– Vi har våra egna verksamheter, men vi har ett nära samarbete, förklarar Annika.
Även om det är systrarna Ydrestrand som har det huvudsakliga ansvaret så återfinns fler familjemedlemmar på gården. I mejeriet jobbar Camillas båda sonhustrur, Isabella och Sofie.
– Det är väldigt roligt. Bella jobbade till och med här innan jag tog över verksamheten, när mamma drev den, säger Camilla.
Camillas sonhustrur Sofie Ydrestrand och Isabella Ydrestrand arbetar i gårdsmejeriet. "Det är väldigt roligt att de tycker att detta är intressant", säger Camilla.
Hon och Annika visar in i ett av gårdshusen, ett gult tegelhus. Där inne finns butiken samt ett stort, intilliggande rum där vi slår oss ned. Det är tidsenligt inrett med gamla tavlor, ljuskronor och äldre möbler. Tidigare bodde systrarnas farmor och farfar på nedervåningen.
Snart ekar skratten i rummet och stämningen är varm och familjär.
– Vi har nog alltid haft en schysst relation, spekulerar Camilla.
– Ja, vi har alltid varit sams och haft kul ihop, alla tre. Vi hade till och med samma kompisgäng i tonåren, fyller Annika i.
Den tredje systern, Ellinor, bor dock i Jönköping i dag.
Annika och hennes man Thomas tog över lantbruket på gården 2001. Det på grund av att föräldrarna, som då ägde gården, inte hann med både det och ostkaksbageriet, som stod färdigt 1998.
Vad finns det för nackdelar med att bo och jobba så tätt inpå varandra?
– Nackdelen är att vi väldigt sällan kan ta ledigt allihop samtidigt och åka iväg och göra grejer tillsammans. Men fördelarna överväger, svarar Camilla.
– Ja, jag skulle nog säga att jag lever min dröm, fastän jag jobbar lite för mycket, säger Annika och skrattar.
Hon är nästan aldrig ledig, erkänner hon. Men så är det att vara bonde, konstaterar hon sedan.
– En knapp veckas semester på sommaren är heligt. Man måste tycka att det är roligt att vara bonde för att orka med, tror jag. Det är en livsstil.
– Ja, det blir ju aldrig någon sammanhängande ledighet på somrarna. Jag är ofta ledig någon enstaka helg eller några få strödagar, fyller Camilla i.
"Jag har alltid haft en passion för att skapa och sy. Jag älskade både trä- och syslöjd i skolan. När det var dags att välja gymnasie så valde jag textillinjen. Det var jättekul. Där lade jag grunden på något sätt", säger Annika.
Men det är tydligt att systrarna stormtrivs på gården, trots bristen på ledighet. De sliter hårt, men är ödmjuka inför det grundarbete som deras föräldrar, Anita och Bo, har gjort. Det var ju alltså de som både skaffade mjölkkor på 80-talet och startade mejeriet på 90-talet.
– Det är tack vare våra föräldrar som våra verksamheter över huvud taget ens existerar. Vi ska tacka dem, konstaterar Camilla ödmjukt.
Samtidigt erkänner hon att hon var kritisk till mejeriet till en början.
– Mamma var i 50-årsåldern när hon och pappa satsade på det här och jag minns att jag frågade om de verkligen skulle göra det. Tänk om ingen av oss vill ta över det sedan? Men de satsade ändå.
Camilla skrattar. När hon får frågan om hon i dag upplever att hon har hamnat rätt, då nickar hon.
– Ja, jag tror verkligen det.
"Vi jobbar inom familjen väldigt mycket. Sofia är en gammal kompis till mig och hon är den enda som inte är familj. Hon är äggproducent och kommer hit en gång i veckan, torsdagar klockan sex. Hon knäcker alla ägg, ganska många, och sedan är hon kvar och bakar ostkaka den dagen", berättar Camilla.