Det är 40 unga musiker mellan 15 till 20 år som spelar trumpet, trombon, tuba eller horn, som nu gästar Aggarps Gård. Med sig har de ledare, kökspersonal och en dirigent. En stor kontrast till det tidigare nedstängda Tyskland under pandemin, är det att få komma till Aggarp. Här kan de varva musicerande träningspass med fotboll, volleyboll och skogspromenader, paddla kanot, bad och fiske.

Innan de fick komma iväg, har alla testats för Covid-19 och fick bära munskydd under hela bussresan. Väl i Sverige blir det inga utflykter, utan gruppen hålls intakt och isolerad förutom ett par ideella spelningar. Den första är avklarad och nu på fredag ges sista möjligheten att höra dem. Då blir det en kvällskonsert på logen i Rydsnäs.

Gruppens ledare heter Ralf Tochtermann och han gästar Aggarp för andra gången:

– Här är det perfekta förhållanden för oss!  Ibland är det svårt att hitta så stora lokaler att öva i så alla får plats, men här i ladan är det toppen. Vi övar när vi vill och stör ingen, och vi njuter verkligen av vår tid här, utbrister Ralf och ansiktet lyser av glädje. Han fortsätter:

 – De flesta som spelar känner inte varandra från början, utan är ihopplockade musiker från Bavariaregionen i Tyskland. Alla som spelar mässingsinstrument får vara med dessa två veckor, berättar Ralf.

I Tyskland har det varit mycket tuffare restriktioner än i Sverige under pandemin.

– För de unga har det varit allra svårast så de har verkligen uppskattat det här, tillägger Ralf.

– De är som kalvar på grönbete här, skrattar Jan Hermelin som äger gården. 

Han har fin kontakt med sina gäster och kan prata tyska bra vid det här laget. I 25 år har han haft kristna grupper på sin lägergård. Numera har det effektiviserats så det har bildats vad som kallas busskedjor.

– Första gruppen på sommaren kommer hit med buss som går tom tillbaka. Nästa grupp som kommer hit efter två veckor tar med sig den första gruppen hem. Det är effektivt, men det blir lite tight att hinna gå runt alla stugor och boenden innan nästa grupp har fyllt på, säger Jan.

På lägret städar de själva och med det kristna ramverket kring ungdomarna så är det god ordning. 

– Det blir mest att fylla på toalettpapper och se över mellan bytena, säger Jan Hermelin.

Nu ser de fram emot spelningen på fredag kväll.

– En imponerande lada. Såna har vi inte i Tyskland, avslutar Ralf.