Sin ungdomsförälskelse från tiden som sommardräng på Asby Udde, har Mats Paulsson för alltid bevarat i oss alla med en tyllgardin insvept i sol och blomdoft i melodin. På lördag kommer han att sjunga textraden "Jag ville sjunga om Katarina, till träklangsflöjter och alcymbal" när han framträder på Ydregården inför förbokad publik.
Med sig har han också dokumentärfilmaren Mikael Jensen.
På söndag ska de vidare till Asby Udde där han som 15-åring var sommardräng på Rönnäs Gård. Kanske träffar han på henne igen då? Katarina, kvinnan som fick honom att 13 år senare skriva en av Sveriges vackraste visor. Numera bor hon i Stockholm.
Filminspelningarna ska mynna ut i en dokumentär.
– Den kanske också är kul för ungarna att ha när jag är borta, säger Mats.
Om den kommande spelningen säger den folkkäre trubaduren:
– Det ska bli jättekul att spela igen hos Kenth på Ydregården.
Tror du att Katarina kommer?
– Hon brukar komma när jag är i trakterna, med sin man och familj. Ganska tidigt förstod hon att hon var flickan i visan, och jag tror att hon tyckte det var kul.
– Det är 60 år sen. Jag var 15 och hon var 14, den lilla söta flickan som satte sig i huvudet på mig, minns han vidare.
Det gulnade fotografiet du sjunger om i visan, finns det?
– Ja, det är en svartvit bild från 1953 från en kräftskiva där hon står och kikar fram mellan några vuxna.
Mats skrattar och menar att det är ju en klassiker.
– Ja, redan i antiken fanns det sångmöer så det är ju väldigt klassiskt.
Mats Paulson är högaktuell med nysläppta "När sommaren är här" på Youtube, tillsammans med finlandssvenska sångerskan Frida Andersson.
Han samarbetar med Hawaiian Novelty Orchestra, eller Hawaiiorkestern som Mats säger. Igår spelade de in "Visa vid vindens ängar" i en ny version och den 4 september släpps "Anjas sång". Låtsläppen ska så småningom mynna ut i ett album med tilltänkta gästartister. Bland annat är rapparen Linda Pira, samt Alexander Rybak, Åsa Jinder och Håkan Hellström tillfrågade.
– Det är mycket tjejer här, skrattar han och tillägger:
– Kärlek kan man aldrig få för mycket av. Gubben är igång. Oftast brukar jag nu uppträda med Elisabeth Rolandsson, men hon kunde inte följa med denna gång. Så det blir jag på en stol, som sjunger lite och kommer ihåg det jag kommer ihåg, skrattar han.
Orkestern följer inte med så Mats kör ensam på scenen.