Ida Axelsson lastar timmer vid Lilla Gallarp då vi gör ett nedslag i skogen. Här ligger det timmer och väntar på transport, så hon har att göra även i morgon.
– Det här timret ska till Ingarps Trävaror. Det ska väl bli plank antar jag, de bygger inga hus eller så, säger hon.
Vad är svårast?
– Största utmaningen är att köra i skogen då det är dåliga vägar och dåligt väder. Vintern är ju värst, men det beror ju på hur mycket snö som kommer.
– Det rullar på hela tiden tycker jag, så det finns att göra. Annars brukar det vara lite lugnare så här på höstkanten.
Nyligen var det SM-tävlingar i krankörning på Elmiamässan. För en tjej som Ida som gillar att köra kran var det inga svårigheter. Yngst av alla knep hon första platsen i damklassen efter att ha staplat nio stycken bildäck utan fälg, på varandra.
– Tävlingen i sig var ju inte så avancerad, kontrar Ida lite försiktigt som nog tyckte att svårighetsgraden var för låg.
Tre års utbildning på Nifsarp har hon gått. Just nu är hon den enda kvinnliga chauffören i företaget Fredrik Axelssons Åkeri AB med nio anställda, som hon också är liten delägare i.
– Vi har fyra timmerbilar på firman, berättar hon.
Ekipaget är ungefär 23 meter långt och 64 ton tungt med ett fullt lass. Det är ett stort ansvar.
– Ja det är ju vingligt också då det är så högt.
Har du råkat ut för något obehagligt?
– Jo, det händer ju men det är bara att försöka ta det lugnt.
Det är inte så vanligt med kvinnor inom yrket, men Ida ser inga anledningar till varför de inte skulle kunna bli fler.
– Visst får man ta i ibland men så mycket råstyrka behövs inte om allt går som det ska. Viktigast är att man inte är rädd för att bli skitig, för det blir man.
– Det går inte att vara för feg heller. Det går åt att vara lite aggressiv ibland för att ta sig fram. Man får inte fega för mycket, då kan det gå dåligt för den skull istället, konstaterar hon.
Det doftar ljuvligt om timret som nyligen är nedtaget. Ida kliver in i hytten. Snart svänger kranen runt och gripklon fångar upp några stockar som snabbt svingas över till släpet. Här styrs de ned på plats rakt och snyggt med van hand. Sista taget med timmer knackar hon på med klon, så de fixerar sig mellan stöttorna. Därefter fångar hon upp de krokar som kättingarna sitter fast i, och lägger de runt lasset och surrar fast det. Lätt som en plätt.