Hur ska bön kunna lösa krisen?

Att använda bön som ett sätt att lösa regeringsfrågan är som att kastas tillbaka till medeltiden, anser insändarskribenten.

Att använda bön som ett sätt att lösa regeringsfrågan är som att kastas tillbaka till medeltiden, anser insändarskribenten.

Foto: Casper Hedberg/TT

Insändare2018-12-10 04:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teknik och vetenskap jobbar för högtryck. Det är svårt att hänga med. Det känns som om front­linjen för mänskligt vetande går nånstans långt fram, i framtiden, i förhållande till människor i gemen. Det är väl både bra och dåligt, beroende på från vilket håll man ser det, men framför allt är det hisnande. Science fiction, liksom.

Och inte blir känslan mindre hisnande av att helt plötsligt slungas tusen år tillbaka i tiden. Den 10/9 var en sådan dag. Då kunde man nämligen i VT läsa att Sveriges kristna råd gått ut med en uppmaning till Sveriges kyrkor om att hålla gemensam bön till följd av det prekära politiska läget efter valet. Gemensam bön är tydligen en extraordinär kyrklig åtgärd som tas till i särskilt utsatta lägen. Vi får också veta att man inom detta kristna råd känner oro inför andra fenomen, som till exempel klimatfrågorna. Det kristna rådet följer alltså samhällsutvecklingen i stort och det är förstås jättebra. Men så kommer det här med bedjandet och det är då den obehagliga, hisnande resan bakåt börjar. Medeltid, here we come, liksom.

Vad menar man att detta bedjande ska ha för inverkan på sakernas tillstånd? Den gemensamma bönen ska pågå ”fram till dess att regeringsfrågan är löst”. På något sätt måste man väl mena att bedjandet ska ha någon form av inverkan på lösningen av problemet, annars blir det ju bara meningslöst. Menar det kristna rådet att bön fungerar som problemlösare? Kan rådet visa på något sådant exempel från två tusen år av böner till Gud? Bara ett enda exempel där man har kunnat fastställa bönens reglerande inverkan på verkliga förhållanden. Jag pratar nu inte om religiösa personers känsla av att så har varit fallet, utan faktiska och påvisbara exempel som även icke-religiösa personer kan övertygas av.

Regeringsproblematiken kvarstår. När kan man dra slutsatsen att bönen inte fungerar? Eller är det så att problemet är av sådan dignitet att inte ens ett allsmäktigt väsen kan lösa det? När kommer det kristna rådet att gå ut med rekommendationen att upphöra med den gemensamma bönen eftersom den av allt att döma inte verkar ha någon effekt?