– Vi har inte för en dag ångrat att vi flyttade från Stockholm och hit, säger Kim Barman. Jag brukar säga det att det bor många människor i Stockholm, ändå känner man sig ensam. Här bor det inte så många, men man behöver aldrig känna sig ensam.
En form av kärleksförklaring till landsbygden och Vena som varit deras hemort sedan oktober 2012. Samma kärlek känner de för värdshuset, men sedan Janne blivit sjuk och Kim tvingas driva värdshuset helt ensam, väljer de nu att sätta punkt för den här epoken i livet.
– Det har varit jättebra år där sommarturismen varit det stora och vintertid har vi kunnat fylla upp med hantverkare och andra som behöver sovmöjligheter. Men nu går det inte längre. Vi hade fullbokat i somras och jag jobbade 111 dagar i rad, det är inte hållbart en sommar till. Förresten har jag ingen lust att driva det själv, det har ju hela tiden varit Jannes och mitt gemensamma livsprojekt.
Den stora förhoppningen är att någon ska vilja ta över. Kim hoppas på trenden att människor vill göra något nytt tillsammans med barnen.
– Typ som i TV-programmet "Andra åket", där en familj lämnar storstadslivet för att flytta till fjällen för att ta över ett hotell.
Vad är det bästa med tiden som ägare av Vena värdshus?– Det sociala livet. Kontakten med alla människor som varit här och alla historier man fått höra om fastigheten som ursprungligen var fattighus och blev ålderdomshem och senare värdshus.