– Det var i somras som jag kom underfund med det. Först fyller jag 75, sedan, i april, blir mitt äldsta barnbarn myndigt och fyller alltså 18 år, för fem år sedan, i maj, förlovade jag mig med min särbo Ingrid, min storasyster i Skåne fyller 90 år i juni.
I augusti för tio år sedan fattade han något som han tycker var ett av de bästa besluten någonsin, nämligen att flytta till Västervik.
– I oktober fyller min svärson 40 år och i november fyller min son 50. Så jag har uppdragit åt min son att ordna ett gemensamt firande. Det blir förmodligen i Stockholm i slutet av sommaren.
Den egna födelsedagen kommer han fira i något mindre skala.
– Min särbo kommer hit från Uppsala och stannar över min födelsedag, så vi går väl ut och käkar nånstans.
Om Tommy Rosenlinds namn låter bekant kan det bero på att du förmodligen läst något av hans kåserier i tidningen. Ända sedan han flyttade till Västervik har han roat Västerviksborna, och sedan i somras även Vimmerby-, Hultsfreds- och Kindaborna, med små berättelser från sitt långa yrkesliv som hyresjurist på Hyresgästföreningen i Stockholm.
– När jag gick i pension var det många ryggdunkar och kommentarer om att jag borde skriva mina memoarer.
Men att skriva memoarer tyckte han lät som ett alldeles för stort projekt att ge sig på. I stället kom han på idén att skriva ner sina minnen i form av kåserier som han skickade till tidningen.
– Det har med åren blivit över 70 stycken. Och stoff har jag så det räcker livet ut. Det är skojigt att skriva de där, och kan det dessutom roa någon annan så gör det mig glad. Det är ofta jag möter folk på stan som kommer fram och ger mig något litet betyg på det jag har skrivit, skrattar Tommy.
– Jag försöker hålla kåserierna så pass korta att folk orkar läsa dem. Och jag har inte fått ett enda refuserat. Än så länge.
När Tommy flyttade till Västervik för tio år sedan blev det som en nystart i livet. Efter en lång separation och sedermera skilsmässa kände han att han behövde förändring. Att det blev just Västervik hade flera orsaker. Dels hade han under flera år kunnat låna en bostad i Verkebäck och tillbringat många sommarveckor här och dels visste han att det var här hans biologiska mor växte upp, först i fosterhem, för att senare adopteras av fabrikören Fredrik Johansson och hans hustru Gunhild.
Vad som däremot kom som en överraskning var att han råkat bosätta sig precis intill den gamla fabriken, Renetts läskedrycksfabrik och Fabriks AB Econom, och huset där hans mor växte upp.
– Det upptäckte jag när jag gick med i Tjust släktforskarförening och började forska i min bakgrund.
Själv växte Tommy också upp som fosterbarn, men i Stockholm, dit hans föräldrar flyttat. Att hitta sina rötter har därför varit en utmaning.
I vanliga fall är Tommy Rosenlind aktiv i flera föreningar och går gärna på arrangemang som ordnas i staden. Men just nu är det lite sämre med det eftersom han väntar på en höftledsoperation.
– Jag opererade den andra höften för många år sedan och nu är det dags för den här. Jag längtar tills att jag blir av med käppen.
– Till de nöjen jag har hör till exempel att gå på Frälsis kafékvällar.
Till lyckan i Västervik hör också särbon Ingrid, som han faktiskt träffade här i staden ganska snart efter att han flyttat hit. När hon bestämde sig för att flytta tillbaka till hemstaden Uppsala blev Tommy förstås ledsen.
– Jag tänkte att ”Jaha, det var det.”. Men vi har faktiskt lyckats hålla kvar vid varandra. Vi ses någon vecka i månaden, ibland kommer hon hit och ibland åker jag till henne.
Men tillbaks till Stockholmsbruset vill han inte.
– Det är mycket lugnare och skönare i Västervik. När jag åker på besök till Stockholm eller Uppsala så dröjer det inte länge innan jag börjar längta hem igen.
