– Det har blivit lite som en livsstil för oss. Det är något visst att se skygga och sjuka katter bli tama och friska, det går liksom rakt in i hjärtat, och det känns alltid fantastiskt att hitta det perfekta hemmet för dem, berättar Rimforsaparet när vi kommer på besök.
I snart fem år har familjen Hillberg i Rimforsa tagit emot nödställda katter. Det började med att de svarade på ett upprop på sociala medier och sedan utvecklades verksamheten och tillstånd söktes hos Länsstyrelsen. I dag får familjen ta emot sex vuxna katter och tio kullar kattungar varje år, som de vårdar och tar hand om tills de är redo att placeras hos nya, permanenta, familjer.
– Oftast är det hemlösa katter, fångade i fälla, som hamnar hos oss, men ibland kommer de också från misärhem och missförhållanden. Totalt har vi haft 151 katter här under åren och många av dem har placerats hos personer i vår närhet, berättar Annica Hillberg.
När katterna kommer till familjen får de läkemedel, mot bland annat öronskabb, och de avmaskas, kastreras och vaccineras. Mycket tid läggs på att göra de mest skygga katterna tama, vilket i vissa fall kan ta flera månader, men Annica och Patrik har hittat ett par effektiva knep.
– Det kan dröja innan katterna vågar komma fram och äta medan vi fortfarande befinner oss i samma rum, men vi försöker att ha dem i ett av våra sovrum för då blir de vana vid oss medan vi sover. Det händer ofta att vi vaknar av att de sitter på en byrå i närheten och kikar på oss.
Enligt lag får ett hushåll inte ha fler än nio vuxna katter samtidigt och två kullar kattungar per år, om tillstånd inte sökts hos Länsstyrelsen. Annica och Patrik Hillberg tror att det är få som känner till reglerna och de kämpar dagligen för att sprida kunskap om hur situationen ser ut för många av de svenska katterna.
– Vi blev förskräckta när vi insåg hur stort problemet är. Vi tycker att Sverige har tandlösa lagar för katter och om folk såg hur de faktiskt mår tror jag att många skulle tänka steget längre. Om det fanns krav på id-märkning och registrering skulle varje katt vara någons ansvar, och då tror jag det skulle vara svårare för människor att överge dem, menar Annica Hillberg.
Verksamheten med så kallade jourkatter är dyr men familjen Hillberg ser det hela som ett fritidsintresse. I år har förfrågningarna om att ta emot nödställda katter varit många, och familjen funderar på att söka ett nytt tillstånd hos Länsstyrelsen för att i framtiden ha möjlighet att hjälpa ännu fler.