Det bidde ingen tripp till Ruda för mig. Det var förresten just där, på Tallåsvallen, som jag knäskadad (på uppvärmningen) gjorde mitt sista mål i A-laget i VIF. På nick. Är det verkligen möjligt?
Jo, faktiskt. Trots att jag hade "sköldpaddesyndromet"..., alltså... jag drog gärna in huvudet mot axlarna när det var nickdueller, så gjorde jag ändå en del mål med huvudet. Inte för att jag begriper hur det gick till när man ibland mötte stora bestar som såg ut som råbarkade och kompromisslösa amerikanska marinsoldater. No mercy!
Istället för match i Ruda, såg jag Vimmerbys match mot Högsby. Och jag fick lite flashbacks. Högsby hade flera, rejält storväxta killar i sitt lag, som säkert hade skrämt mig halvt från vettet på min tid.
Som Hampus Savolainen, bland andra. Och herregud vad jag gillade hans inkast. Minnet är ibland kort, men jag kan inte erinra mig om att jag någonsin sett en spelare kasta så långa inkast. Inte ens Stokes gamla långkastare Rory Delap.
Savolainen kastade...vansinnigt långt! Vilket perfekt anfallsvapen – och nog ställde de där inkasten till oreda alltid. Jag förstår bara inte hur Vimmerby kunde freda sig mot dem?
Här kan vi snacka om att ha en spetskompetens.
Vimmerby vann med 1–0. Vimmerby behövde det. Målet gjort av en av tidernas – det måste han väl vara...? – främsta målskyttar i klubbens historia. Rickard Thuresson.
"Thure" gjorde en ny stark insats på topp. Det är där han ska spela. Mest imponerad blev jag ändå av ungtupparna i backlinjen: de relativt oprövade mittbackarna Oskar Bergman och Jacob Johansson, tillsammans med vänsterbacken Ludvig Strömbom. Jag trodde inte att mittbacksparet skulle vara så följsamma i sina aktioner och stå upp på det sättet i duellspelet. Bra gjort.
Bra var det också av Gullringen, som tog en gruvlig revansch för kvalförlusten mot just Myresjö i höstas. Då blev det 5–2 för klassiska Myresjö. Nu var det andra bullar. Rasmus Bexell blev den store hjälten och pangade in två mål, varav det helt avgörande 4–3-målet på övertid. Min kollega Jonas vittnade om enorma glädjescener på Gullemon efteråt. Nu toppar Gullringen tabellen och det kanske är så att de kan ge just Myresjö en fight om seriesegern.
På tal om bullar och bakverk överraskade jag nog min familj rejält i söndags, då jag plötsligt och från ingenstans slog till och bakade scones. Det var nog första gången det hände sedan hemkunskapen i nionde klass. Hur de blev? Gick de att äta? Jo, tack, om jag får säga det själv. Att de sedan blev misslyckade till både utseende och form (de var ungefär en femtedel så stora som normala scones) är en annan sak. Det är ungefär som det här med att nicka i fotboll. Skit samma hur det ser ut, bara bollen går i mål.
