– Klassen, lilla Kisa och Värgårdsskolan, det känns tryggt alltihop, så givetvis känns det pirrigt att börja på något helt nytt, men det är ju ett kliv man måste ta. Det känns sorgligt att klassen splittras, men det ska verkligen bli spännande med gymnasiet, säger trion Oscar Jörneskog, Harald Bönner och Joel Gullbrandson.
Tillsammans med sina klasskompisar i 9A gör de sig redo för den traditionella skolfotograferingen. När vi kliver in på Värgårdsskolan under tidig förmiddag har niondeklassarna precis börjat att samlas och mentorerna tar emot dem i sina respektive lektionssalar. Finkläderna är på, stämningen på topp och alla är redo inför en intensiv dag med alla de festligheter som hör en skolavslutning till, men för många av eleverna är känslorna blandade. Det är ju, trots firandet, den sista dagen med "gänget".
– Jag kan inte fatta att den här dagen redan är här, det har alltid känts som att den varit så långt bort. Vi i klassen har så många minnen tillsammans så när vi går hem från festen ikväll kommer det nog att kännas ganska tomt, säger Emma Simonsson tillsammans med kompisarna Wilma Skyllkvist och Paulina Landucci.
I ett annat klassrum, på andra sidan korridoren, höll mentorerna Alexandra Hahn och Bettan Krüger på att ta emot sina elever i klass 9C. För Alexandra är det hennes absolut första klass som hon har följt under tre hela år. Att nu släppa iväg dem mot nya äventyr är något alldeles extra för högstadieläraren.
– Åren har gått så otroligt fort så man har knappt hunnit att reflektera. Det här är den första klassen som jag har följt sedan starten och man får en speciell relation med sin mentorsklass, man träffar dem ganska mycket, så visst känns det lite sorgligt i dag, men ändå väldigt kul, berättar Alexandra Hahn.
När skolfotograferingen var över för niorna fortsatte avslutningsdagen med lunch och därefter den traditionella marschen till Kisa kyrka. På kvällen, ja då samlades alla på Församlingsgården för fest med allt från middag till livemusik. Efter sommarlovet tar gymnasiestudierna vid och Oscar Jörneskog, Harald Bönner och Joel Gullbrandson, tillsammans med alla andra nior, tar ytterligare ett steg mot arbetslivet.
– Det är svårt att bestämma sig vad man vill göra när man bara är 15 år, det får liksom ge sig längs vägen. Man vet aldrig vad som händer i framtiden, men först ska vi fokusera på studierna, avslutar klasskompisarna.
