I veckan antog fullmäktige i Vimmerby kommun rambudget för 2020. Det fanns tre olika förslag.
Majoriteten (C+M+KD) lade en med två procents planerat överskott.
S valde att ta ansvar genom att inte lägga någon budget alls och inte heller rösta på något alternativ.
SD kom ut ur garderoben och lade en budget med 2,5 procents överskott. Alltså ännu större sparkrav på, och mindre pengar till, våra äldre och våra barn. Precis som de sade att deras väljare vill ha det.
Varför lade inget parti en budget med tre procents överskott? Eller fyra? Eller fem? Det hade väl varit bra?
För att innerst inne, djupt i hjärtat, VET alla i fullmäktige att inte ens två procents överskott kommer att fungera. Men det vill majoriteten inte diskutera.
Socialförvaltningen tappar statliga bidrag vi haft fram till nu, samtidigt som nya lagstadgade uppgifter läggs till. Av dessa båda skäl – enbart – fattas 18 miljoner.
De får sex …
Barn och utbildning har fler elever nu än förr. Bara det leder till ökade kostnader på 5,1 miljoner. Oaktat andra behov, som elevassistenter.
De får fyra …
Ingen, absolut ingen, i fullmäktige tror på allvar att budgeten kommer att hålla. Ändå lägger man förslag man VET inte kommer gå ihop. Inte bara det, man röstar FÖR budgetar man i sitt hjärta vet inte kan fungera.
Man kunde lika gärna göra som Socialdemokraterna och låta bli att ta ansvar. Det hade varit betydligt ärligare, istället för att låtsas att man gör det.
Sen kritiserar man Vänsterpartiet för att det lägger en mer realistisk budget, med en procents överskottsmål. Ett klassiskt exempel på om man ska följa kartan eller verkligheten, när de inte stämmer överens.
I november är det dags för detaljbudget och då måste majoriteten visa var och hur och på vad och vem de ska spara. SD måste göra det i än högre grad. De som annars lovat allt åt alla i alla år visar sig vara de som vill ge allra minst till dem som behöver det mest …
Vänsterpartiet kommer såklart också med sin egen detaljbudget.
År efter år har Vänsterpartiets budgetar visat sig ligga närmare det verkliga resultatet, än styrande majoriteters önskedrömmar. Trots att Vänsterpartiet inte haft något inflytande över hur verksamheten bedrivs.
Det är dags att börja lägga rimliga budgetar som i alla fall har en chans att stämma överens med verklighetens behov. I slutändan är det utfallet vid årets slut som är det enda facit som gäller, vad än en mer eller mindre fantasirik budget säger.