När Sören Eriksson blev pensionär för fem år sedan fick fotointresset en skjuts.
– Fotograferat har jag alltid gjort, i minst 50 år. Men nu är det skillnad, nu har jag tiden att ge mig ut när jag vill och vänta på att den där fjärilen kommer tillbaka eller ljuset blir som jag vill och det är något helt fantastiskt – jag fotograferar djur, natur och blommor och det är som värktabletter för både kropp och själ. Jag brukar säga till grannen att inte stanna om jag ligger i diket när de åker till jobbet på morgnarna, men om jag ligger kvar på kvällen kan det vara läge att kolla hur jag mår.
Sonen Tim Eriksson har tidigare bland annat följt ett minst sagt kantigt tema – fotodokumentationen av svenska försvarets hemliga anläggningar som resulterade i Bunkerboken.
Att fotografera människor är något helt annat.
– Jag fick frågan om jag fotograferade mot betalning och startade ett litet företag för några år sedan. Det har blivit reklambilder, barn och familj, bröllop. Men bröllop har jag lagt tillfälligt på is.
De delar passion, men uttrycker sig olika.
– Jag har fastnat för det vackra och gillar att dela med mig, det finns få saker som gör mig så glad som vetskapen att den som själv inte kan ta sig ut i naturen längre kan njuta av mina bilder på sociala medier, säger Sören.
Tim tycker om att fotografera ovana modeller och att skapa bilden tillsammans med den han fotograferar.
– Alla har en inre styrka och jag får ofta en idé jag vill förverkliga. Det bästa som finns är de som säger ”inte kan du fotografera mig”. För att få till det måste vi ha en dialog, bolla tankar fram och tillbaka. När man träffar rätt i den känsla man haft är det skithäftigt. Ibland kan jag se folk på stan och tänka bilder.
Tim Eriksson har tidigare ställt ut i Warmbadhuset, för pappa Sören är det premiär. Vernissage blir det i helgen och fotoutställningen kommer att vara öppen i samband med årets kulturkvällar vid Warmbadhuset – och mer än så, till den 29 juli.
