Krönika
Fick jag drömma så skulle jag bli kräftätare på heltid. Det finns väl de som inte gör annat än provsmakar vin dagarna i ända. Så, varför inte? Professionell kräftätare, jo. Snapsen, då? Nä, det får vara.
Helgen innehöll också massor av sport. Förstås.
Och ni sportchefer och klubbledare på lite högre nivåer där ute. Ni ska veta att det finns drösvis av talanger och duktiga spelare i de lägsta serierna som bara väntar på att upptäckas. I "min" match i fredags fanns det en kille som verkligen stack ut: Timmernabbens August Norell. Oj, oj.
Vilket driv i steget, vilken teknik – och vilket skott. Mot DSK pangade han in två från distans. Den gänglige yttermittfältaren har fullkomligt dundrat in mål för sitt Nabben. Trots sina 28 (!) mål ligger han bara trea i skytteligan i division fem nordöstra. Före sig har han Jonathan Nilsson (Ruda) på 29 mål och Mårten Rosén (Stjärnan) på 31 fullträffar. Så..., håll ögonen öppna.
I fotbollens värld var jag självklart på plats när Vimmerby spelade en ödesmatch mot Valinge-Derome i damettan. Förlust, ja... då hade det nog varit helt kört. Nu lever hoppet och drömmen om nytt kontrakt i allra högsta grad.
Det var länge sedan jag såg en sådan glädje och upprymdhet hos en fotbollsledare som hos nye huvudtränaren Mikael Rinaldo efteråt. Han sken som en sol och känslan var att han ville krama om hela världen. Han delade också ut ett hundratal (lätt överdrivet) kramar till folk som kom i hans väg under min tid där.
VIF vann med 2–0. De gjorde det på ett imponerande sätt. Imponerade på så sätt att det var en lagseger – där alla drog åt samma håll med ett gemensamt mål för ögonen. Det blev precis så som jag skrev i en krönika för några dagar sedan. Att det var helt nödvändigt att spelarna skulle just dra åt samma håll och underordna sig den nye tränarens direktiv fullt ut.
Vinsten mot nästjumbon var den första för Vimmerby sedan 12 maj. Den var välbehövlig och välkommen. Men... en seger är bara en seger. Det krävs mycket mer än så för att VIF ska ha division ett-status även 2020. Det krävs hårt jobb, en stark tro och också en del tur.
Det är tydligt att Vimmerby har växlat in på rätt spår efter all turbulens som varit och med tränaren Jonas Karlssons avhopp.
Nu gäller det att konsekvent fortsätta på samma linje som påbörjats och hålla fast vid det gamla mantrat som myntades i klassiska äventyrsromanen De tre musketörerna: "En för alla, alla för en!".
Okej, det där lät högtravande, men likväl ligger det väldigt mycket i de där orden.