Att styra en kommun

Arbetssituationen i stadshuset har varit på tapeten senaste veckan. Men hur svårt kan det vara att styra en kommun? frågar sig debattören.

Arbetssituationen i stadshuset har varit på tapeten senaste veckan. Men hur svårt kan det vara att styra en kommun? frågar sig debattören.

Foto: JK

Debatt2019-09-09 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hur styr man en kommun? Efter de senaste bråken i stadshuset kan man ju undra om det verkligen finns någon som kan det. Ändå, efter att ha varit fritidspolitiker i sju år och suttit i kommunstyrelsen i fem år så tycker jag faktiskt att det på sätt och vis borde vara mycket enkelt.

Kommunens allra viktigaste uppgift är att erbjuda bra och likvärdig skola, barn- och äldreomsorg, hemsjukvård, och socialt skyddsnät. Så gott som alla pengar som kommunen tar in i skatt från Vimmerbyborna används till just dessa saker.

Vi är dessutom så lyckligt lottade att vi har anställda i kommunen som är utbildade för att kunna erbjuda just dessa saker till oss alla. Jag tror att alla förstår att för att det ska bli möjligt måste dessa utbildade och – från början – motiverade personer få rätt möjligheter att utföra sitt arbete. Det vill säga tillräckligt med resurser och kollegor, och även frihet att använda den kunskap och det engagemang man har.

Naturligtvis borde våra heltidsavlönade politiker med höga inkomster ägna varje minut av sitt arbete till att arbeta mot detta mål. De borde sätta sig in i vilka förutsättningar som finns idag, hur personalen mår, vad som är viktigast och vad som kan göras för att få mer resurser till verksamheten. De borde i handling, inte i ord, visa att de faktiskt bryr sig.

Ändå har jag sett, år efter år, hur faktiskt ingen gör just det här. Politiker älskar att prata med stora ord, gång på gång upprepa att det saknas pengar, och att stora utmaningar väntar i framtiden. Men när det kommer till att berätta om hur man vill hantera ekonomi och personal är det tyst, tyst, tyst.

Varje år beslutar vi om en budget för alla kommunens verksamheter. Och varje år föreslår den då sittande majoriteten att verksamheterna ska få mindre pengar än vad som behövs, trots att vi vet att det så gott som över allt redan idag är oerhört pressat. Människor mår dåligt och blir sjukskrivna, medan politikerna fortsätter prata om personalen främst som en kostnad.

Och varje år lägger Vänsterpartiet fram en egen budget, som vi skrivit på vår fritid. Många gånger har vi fått beröm för att den är tydligare och mer genomarbetad än majoritetens förslag. Sedan ska den debatteras, och då ställs vi mot de heltidsarvoderade politikerna i C, M, KD och S. De som har hela arbetsdagar välbetalt för att sätta sig in i dessa frågor. Jag brukar då fråga dem hur de menar att verksamheten ska klara sig med för lite resurser, vad deras plan är. För om de väljer att lägga mindre pengar på något än vad det egentligen kostar så måste väl en ledare kunna säga vad konsekvenserna av det blir, hur de har tänkt?

Men nej, något svar får jag aldrig. Det är tyst, tyst, tyst. Möjligen att någon säger att ”resurser är inte allt”, men vad det där andra är som ska lösa situationen får man aldrig något konkret svar på.

Nu säger vissa av alliansens politiker att arbetssituationen i stadshuset är ohållbar, med urusel arbetsmiljö. Samtidigt har de år efter drivit en politik som har gett en minst lika dålig arbetsmiljö för väldigt många av kommunens anställda. Det har varken de eller ledande tjänstemän brytt sig så mycket om, utan många gånger svarat på kritik att ”det är en bild de inte känner igen”. Precis så som Nilsson Nachtweij svarade häromdagen angående arbetsmiljön i stadshuset.

Detta fick Moderaternas Nicholsson att reagera starkt. Till skillnad från när det handlat om till exempel undersköterskor, barnskötare, måltidsbiträden, då har det varit tyst från henne och hennes politikerkollegor. Kommunen är så mycket mer än stadshuset, och varenda en av oss behövs om vi ska kunna få en bättre kommun. Innan ledningen har insett det finns det inte mycket hopp om mer ordning i kommunen.

Jag upprepar, det borde inte vara så svårt. Vimmerby kommuns kostnader är högre än jämförbara kommuner, men lönerna och personaltäthet för arbetare är nästan överallt lägre. Det är helt enkelt inte personalen som är orsaken till höga kostnader. Vad orsaken är finns det ingen som idag riktigt kan svara på. Det som skulle behövas är det väldigt mödosamma och tråkiga arbetet att i grunden gå igenom kommunens ekonomi, mer eller mindre post för post gå igenom vad vi gör, ifrågasätta och prioritera. Helt enkelt att göra jobb det innebär att leda en kommun.

Men bland de politiska topparna finns ingen vilja till att göra detta, att leda det arbetet. Själv är jag fritidspolitiker för Vänsterpartiet. Självklart kommer jag aldrig bli kommunalråd, särskilt inte i en genomborgerlig kommun som Vimmerby. Min förhoppning är istället att vårt seriösa och långsiktiga arbete skulle ha påverkat andra partier till bättre beslut, mer noggrannhet, bättre ledning, mer hänsyn om personalen. Men jag vet inte, efter sju år får man nog börja konstatera att chansen till en förändring är väldigt liten.

Ett byte av kommunalråd kommer inte att ändra på kommunens problem i grunden. Frågan är om det finns något som kan ändra på det.