Det har gått några dagar sedan regeringen tog till sig Svenska kyrkans krav att begravningar ska undantas från maxtaket på åtta personer vid allmän sammankomst. Ett välkommet besked, tycker Hélen Elfving, kyrkoherde i Vimmerby pastorat:
– Att kunna delta i avsked är en viktig del i sorgeprocessen och nu underlättar det för många.
Anita Waernqvist, kyrkoherde i Södra Vi-Djursdala, hann inte bli orolig.
– Inte en sekund. Att begränsa till åtta personer, inklusive medarbetare, hade inte fungerat. Det var så snävt att inte ens alla barn hade kunnat vara med på sin förälders begravning i vissa fall.
Nu får 20 personer närvara på begravningen, exklusive medverkande. Bra, tycker hon, men det finns fortfarande det som gör att sista avskedet under en pandemi blir annorlunda.
– Min erfarenhet är att de flesta begravningar har 20-30 gäster. Det är tråkigt för de som kanske hade velat ha en större begravning, men man har förståelse. Det jag upplever som jobbigast är att man inte kan vara fysisk.
Begravningen är ett tillfälle där klappen på axeln känns viktig, och att ”stå på avstånd och nicka” är inte detsamma, säger Anita Waernqvist.
– Man vill hålla om, och det är vanligt att man som präst behöver stötta bokstavligen ut ur kyrkan. Men vi har haft väldigt fina begravningar under corona trots allt, och det här undantaget från restriktionerna gör att kretsen av nära anhöriga kan vara med.
