Tysklands ursäkt kom, på dagen, 50 år efter massakern. De anhöriga har under de 50 åren fört en långvarig kamp för lämplig ersättning och för att Tyskland skulle ta ansvar för det som inträffade under OS 1972.
Under en högtidlig minnesceremoni vid flygbasen Fuerstenfeldbruck där massakern nådde sitt tragiska klimax höll Tysklands president Frank-Walter Steinmeier tal.
”Vi kan inte återgälda er för vad som har hänt. Inte ens för vad ni har upplevt och lidit för när det gäller okunskap, orättvisor och att vi har varit defensiva. Jag skäms för det”, säger han och fortsätter:
”Som statschef för detta land och i Förbundsrepubliken Tysklands namn ber jag er om förlåtelse för bristen på skydd för israeliska idrottare under OS i München, för bristen på klargöranden därefter och för det faktum att det hela (massakern) inträffade.”
Svarta september
Den 5 september 1972 stormade åtta beväpnade män från den palestinska militanta gruppen Svarta september in i det israeliska OS-lagets lägenhet i OS-byn, sköt ihjäl två och tog nio israeler som gisslan. Spelen avbröts därefter tillfälligt.
Terrorgruppen krävde att den israeliska staten skulle släppa 234 palestinska fångar.
Israel vägrade och västtysk polis och tyska myndigheter inledde en räddningsaktion. Den slutade dock i tragedi.
Svarta september avrättade samtliga i gisslan. Fem, av åtta, medlemmar i Svarta september dödades i insatsen, liksom en västtysk polis.
Trots ödeläggelsen meddelade den Internationella olympiska kommittén på förmiddagen den 6 september att spelen skulle fortsätta.
Enligt Steinmeier fanns tre betydande fel i arrangerandet av OS 1972: förberedelserna inför mästerskapet och dess säkerhetskoncept, händelserna den 5 och 6 september och ”det tredje misslyckandet inleddes dagen efter morden – tystnad, förtryck och glömska”.
I årtionden bortsåg man, enligt Steinmeier, från offrens lidande.
Anhöriga har fått ersättning
Efterlevande anhöriga har under årens lopp kämpat för att få en officiell ursäkt från Tyskland, tillgång till officiella handlingar för det inträffade och lämplig ersättning, utöver de ursprungliga 4,5 miljoner euro som erbjöds.
Så sent som för bara två veckor sedan uppgav offrens anhöriga att de erbjöds 10 miljoner euro, inklusive det belopp som redan hade betalats ut.
Efter att familjerna hotade med att bojkotta måndagens ceremonier enades man slutligen förra onsdagen om en överenskommelse om att betala 28 miljoner euro, vilket motsvarar omkring 300 miljoner kronor.
Ankie Spitzers make Andre Spitzer dödades i OS-massakern 1972 , bara ett år och tre månader efter makarna Spitzer gift sig. Ankie Spitzer säger att hon byggt upp ett liv sedan dess, men ”inte kunnat finna ro eftersom rättvisa inte hade skipats”.
”Man tror att mäktiga Tyskland skulle ha gjort allt som står i dess makt för att inte tillföra judiskt blod till den redan blodiga jorden”, sade hon under ceremonin.
”Alla frågar nu om jag äntligen känner att jag fått ett avslut. De förstår inte att det aldrig kommer att ske. Hålet i mitt hjärta kommer aldrig att läka.”