Hector i tårar– VM-guldet till Shiffrin

Ibland tar det tid att torka tårar. Sara Hector hade sina tjocka skidhandskar till hjälp och försökte bäst hon kunde stoppa flödet. Det gick så där. –Det var en jobbig dag, säger hon.

En besviken Sara Hector efter målgång.

En besviken Sara Hector efter målgång.

Foto: Pontus Lundahl / TT

Alpint2023-02-16 10:27

Besvikelsen var lätt att föreställa sig för alla som på plats i de franska alperna eller via tv-sändningar såg en mästare bli en i mängden, som fick se förhoppningar om framgång sluta i en för henne pinsam 13:e-plats.

Känslorna svallade över. Tårarna rann. Försöken att skratta bort gråten fungerade inte.

Hectors stora mål har hela den här säsongen varit den här dagen, den här tävlingen i Roc de Fer-pisten i Méribel.

Förra vinterns OS-vinnare och tvåa i storslalomcupen ville så hemskt gärna ta den där första individuella VM-medaljen i grenen hon behärskar som bäst.

Hon var inte nära.

– Det var tråkigt, en riktigt dålig dag, säger Sara Hector.

TT: Inget som stämde?

– Det verkar inte så.

Vilse i skuggorna

Hector gick ut som andra åkare på förmiddagen och fick problem när hon överraskades av mörkret i ett skuggparti. Hon blev passiv, tappade rytm. Mot tiden är vi alla förlorare. Den dryga halvsekund vilsenheten gav Hector en slutlig sjunde bästa tid i det första åket.

Upp till prispallen hade hon 65 hundradelar – och det enda raka var att sätta allt på ett kort och få till en fullträff när allt skulle avgöras under eftermiddagen.

– Jag åkte bara dåligt, jag vet faktiskt inte varför, säger Hector.

TT: Anspänning? Brist på självförtroende?

– Brist på självförtroende, tror jag.

TT: Hur skakar du av dig besvikelsen?

– Det gör jag, men det tar kanske lite tid.

TT: Kör du slalomen på lördag?

– Det gör jag absolut.

TT: Upp i sadeln igen är bästa medicinen?

– Ja, så klart... herregud. Det går upp och det går ned.

TT: Och det kommer alltid en morgondag, eller hur?

– Det gör ju det, säger Hector och en glimt i ögonen av något som kan tolkas som framtidstro stryker förbi.

"Det var hon värd"

Efter stoppsladden vid målgången slängde hon bestämt upp skidorna på axlarna och tog några bestämda steg ut ur målfållan och bort från tv-kamerorna och fotograferna.

Från en tillbakadragen position såg hon hur hemmahoppet Tessa Worley körde ur och Mikaela Shiffrin tog sitt första VM-guld i storslalom med bara tolv hundradelar tillgodo på italienskan Federica Brignone och 22 till bronsmedaljören, norskan Ragnhild Mowinckel.

– Det var hon värd. Hon har vunnit väldigt mycket. Men det var väldigt tråkigt för Worley. Hon var värd att komma i mål och hon kunde mycket möjligt ha vunnit. Men det är så, det är små marginaler ibland i den här sporten, säger Hector.

VM-debutanten Hilma Lövblom och Hanna Aronsson Elfman körde ur i det första åket. Estelle Alphand tog sig med vissa besvär ned i båda och landade på 26:e plats.

Speciell guldmedalj

Shiffrin är nu uppe i sju VM-guld, lika många som Anja Pärson.

– Det är svårt att ta in. Jag var så nervös. Jag kan inte riktigt tro det. Jag åker den bästa storslalomen i mitt liv den här säsongen och jag försöker förlita mig på den känslan, säger amerikanskan.

Hittills i karriären har hon tagit 13 VM-medaljer.

– Jag vet inte om jag kan gradera dem, men dagens är speciell. Den här kommer jag alltid att minnas, helt klart.

I den form Shiffrin är i är sannolikheten stor att det blir ännu en medalj när VM avslutas för damernas del med lördagens slalom.

Estelle Alphand tröstar Sara Hector i målområdet.
Estelle Alphand tröstar Sara Hector i målområdet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!