I Val d'Isère för 14 år sedan hamnade det alpina landslaget utanför medaljligan, för första gången sedan VM i Vail, Colorado 1989.

Det är med andra ord sällsynt att ingen svensk når prispallen i ett VM.

Förhoppningen att Kristoffer Jakobsen skulle rädda laget var inget annat än önsketänkande. Slalomspecialisten har bara två pallplatser i karriären. Han kom dessutom sjuk till VM, har legat däckad i hög feber i veckan och har knappt kunnat träna.

Halvvägs ned i L'Eclipse-pisten i Courchevel grenslade han en port. Borde han ha kört, som han mådde?

– Man kör ju alltid, trots att man är sjuk. Febern jag hade inför "team eventet" (lagtävlingen), då kände jag att det kanske var lite gränsfall. Men Alvedon och Ipren gör ändå sina under med sjukdomar och influensa så man står där på start och försöker hur sjuk man än är.

– Nu är jag inte sjuk utan det är mer efterslängar, säger han.

"Känner mig trött"

Om flödet i kroppens energibanor var fullgott påslaget igen, var det sämre ställt med knoppens kapacitet.

– Jag känner väl att mitt fokus saknas lite. Det är en jäkla precisionsidrott ändå, där man klantar sig om man inte har fokus hela vägen.

TT: När du säger fokus, vad menar du?

– Snabbheten i tanken. Det blir lite segt alltihopa. Jag känner mig trött. Jag har känt att jag inte är helt med och det är ansträngande att memorera banan och lägga en plan.

– Det kändes som att jag var ofokuserad vid uråkningen.

Den grenslade porten stuvas in i Jakobsens med åren välfyllda fack för onödiga misstag.

– Det är slarv. Jag försökte vara med, men när jag släppte på kändes det som att det gick för fort för att jag skulle hänga med helt enkelt, säger han.

Underpresterat

Jakobsens korta lopp låg i linje med merparten av de svenska prestationerna i de franska Alperna. Man kan inte klaga på kontinuiteten. Bortsett från Hanna Aronsson Elfmans klart godkända VM-debut och Sara Hectors sjundeplats i slalomen har svenskarna konsekvent underpresterat.

Fakta är följande:

+ Sverige saknade helt åkare i kombinationen och i fartgrenarna super-G och störtlopp och var inte representerat under den första VM-veckan.

+ Sara Hector och Anna Swenn Larsson – de stora medaljhoppen – misslyckades grundligt i storslalomen och slalomen.

+ Jakobsen körde ur i slalomen för fjärde raka gången i ett VM.

+ Laget slogs ut redan i åttondelsfinalen.

Men Jakobsen vill inte gå så långt som att säga att det dragit in en kris i svensk utförsåkning.

– Vi har många unga, duktiga åkare att bygga på, framför allt på damsidan. Vi får försöka bygga och ha bättre form framöver.

"Det kommer i vågor"

TT: Är det inte ett svaghetstecken att inte ha någon representation i fartgrenarna och att du är ende svensk i herrslalomen?

– Om man lägger upp det så är det sämre än det varit. Det är inte vårt bästa VM, men om man kollar säsongsmässigt så har vi inte en så dålig säsong. Vi har haft en del pallplatser på damsidan.

– Det är tråkigt att vara ensam herre i slalom, men vi har duktiga åkare på väg upp. Det är en bit från junior till senior och det tar ett tag. Jag tror också att det kommer i vågor med duktiga åkare.

– Det är bara så det är och i många andra länder också, säger Kristoffer Jakobsen.