I mitten av gymnasiet fungerade det inte längre att träna och tävla med Sveriges alpina elit för Ebba Årsjö. Hon märkte att hela hennes kropp blev större och starkare – förutom högerbenet.
– Det hände ingenting. De andra tjejerna blev bara starkare och kunde utvecklas. Men jag stod still i benet och fick bara ondare. Det var det som var lite "ah, shit", säger hon.
Muskelnedsättningen som Årsjö har är en bieffekt av syndromet som hon föddes med, Klippel-Trenaunays syndrom. Det är en medfödd sjukdom som kännetecknas av hudförändringar i form av så kallade portvinsfläckar, kärlmissbildningar i blod- och/eller lymfkärlssystemet samt skelettförändringar och förstorade mjukdelar.
– Det ser ut som väldigt mycket åderbråck över hela benet. Det är ytliga blodkärl som kan börja blöda väldigt lätt. Det ser väldigt läskigt ut och obehagligt, säger hon och fortsätter:
– Det är ju mycket därför jag har hållit det hemligt och nästan alltid haft byxor på mig. Det har varit lättast så.
"Att kämpa i uppförsbacke hela tiden"
Att ta steget till parasporten var inte helt enkelt då Årsjö inte visste något om den.
– Jag visste inte vad det innebar, till exempel tror många att Special Olympics (som är för personer med en intellektuell funktionsnedsättning) och Paralympics är samma sak. Det var ganska läskigt också, att nu måste jag vara mer öppen med det här.
Om hon inte hade klassats som paraidrottare tror Årsjö att det inte hade blivit så mycket mer skidor för hennes del.
– Det var ju en räddning, jag vet inte vad jag hade gjort utan den. Att kämpa i uppförsbacke hela tiden i den här åldern hade jag nog inte pallat med mot tjejerna från Internationella skidförbundet.
Bortsett från de nya vännerna tycker Årsjö att det viktigaste har varit att hon och hennes närstående fått en ny syn på funktionsvariationer.
– Och just min funktionsvariation, det är det som är så häftigt.
Förändrad syn på sig själv
TT: Vad betyder allt du fått vara med om tack vare parasporten?
– Det går inte att beskriva med ord hur mycket det här betyder för mig. Det är ett helt annat liv och mål jag har fått, jag kan leva på det här nu.
Efter det att 21-åringen hade berättat om sin funktionsvariation förändrades hennes syn på sig själv.
– Jag tycker ju om mig själv, jag tycker om mitt ben. Det är liksom inget dåligt med mig längre, utan det är en positiv grej som gett mig möjligheter, säger hon och fortsätter:
– Som idrottare kände jag där ett tag "okej, jag har den här funktionsvariationen, jag kommer inte kunna fortsätta med slalom för jag har andra förutsättningar", men det kan jag visst. Jag kan fortfarande vara idrottare, bara att jag har en funktionsvariation.
"Alla vill ju väl"
Tack vare parasporten har Ebba Årsjö kunnat fortsätta tävla i alpint och i sin debutsäsong slog hon till rejält genom att köra hem fem segrar i världscupen. Så sent som i januari vann 21-åringen två VM-guld.
Nu är hon på plats i Peking, eller rättare sagt i Yanqing knappt tio mil nordväst om huvudstaden, för att tävla i Paralympics.
– Det är helt overkligt faktiskt, säger Ebba Årsjö.
TT: Förhandsfavorit, känner du press?
– Jag försöker inte att tänka på resultat och den press som är, ja det är väl bara jättekul att alla hejar på mig. Alla vill ju väl, så det är ingen fara.
Ebba Årsjös första tävling i Paralympics är i störtlopp på lördag.