Guld i slalom, guld i alpin superkombination och brons i störtlopp. Trots en lång hemresa från Kina till Sverige var det en belåten Ebba Årsjö som landade på Arlanda.

Där väntade familj, vänner och … kronprinsessan Victoria.

– Det var helt sjukt. Vi fick värsta mottagandet här och sedan lotsades vi högst upp på hotellet och träffade henne (kronprinsessan). Hon var jättepåläst och ville veta massa saker. Hon frågade alla oss personligen, sedan pratade vi mycket parasport, framtid och tillväxt, säger Årsjö.

Mottagandet värmde.

– Jag har inga ord för det, det är ganska overkligt. Vi fick också militär eskortering med vårt flygplan. Jag är helt slut, jag har inte sovit på två dagar och så kommer allt det här. Man blir helt överrumplad.

"Nu börjar jag gråta..."

TT: Hur var det att träffa familjen på Arlanda?

– Nu börjar jag gråta direkt … lillasyster, mamma och pappa var här. Jag visste inte ens om alla skulle vara här. Jag har saknat dem så mycket.

Reaktionerna av framgångarna från Paralympics har varit många.

– Så himla mycket uppmärksamhet och kärlek, jag trodde inte jag kände så här många personer. Jag kan inte läsa allt, men jag ser på sociala medier hur många det är som skriver till mig om sina egna upplevelser och det är det viktiga. Jag känner att jag når ut lite i alla fall.

Ett par stora namn har hört av sig.

– Anja Pärson har lagt upp bilder på mig. Pernilla Wiberg skickade en personlig videohälsning.

TT: Finns det någon hälsning som betyder lite extra?

– Kanske kontakten med Sara Hector. Jag har tränat lite med henne någon gång och hon är så genuin, det känns verkligen som att hon bryr sig när hon pratar. Vi tränade tillsammans i Sankt Moritz och då fick jag chansen att åka lift med henne och prata en stund.

Härnäst: vila

För Årsjös del var det osäkert in i det sista om hon skulle kunna ställa upp i lördagens slalom på grund av kraschen i storslalomen dagen innan.

Men 21-åringen kom till start – och hon vann alltså guldet, trots att MR-bilder visade en skada på inre menisk.

Nu väntar vila.

– För mig blir det "off" nu, det gör väldigt ont och det blir att åka till ett svenskt sjukhus och kolla upp det här. Det blir nog inte tävlingar på ett tag. Jag kommer inte kunna börja åka skidor nu, det är någon månad kvar bara (av säsongen).

TT: I så fall var det ett väldigt bra avslut på säsongen.

– Det var värt det.

TT: Vad sätter du för mål härifrån?

– Jag vet inte, haha. Mitt mål nu är kanske att börja nå ut till fler människor och inspirera. Men så klart: Cortina 2026.